När Lene och Magnus byggde nytt på den gamla gården fick årstidernas växlingar och solens gång styra utformningen. I dag stortrivs de i det stora trähuset, där naturen ständigt är närvarande genom de stora glaspartierna.
Ungefär 150 hektar åkermark omger den gamla gården i Hell utanför Trondheim. När Lene och Magnus köpte den 2013 bestod byggnaderna av en stor ladugård med stall och ett så kallat ”trønderlån”, en gammaldags gårdslänga. Det gamla bostadshuset var slitet och medfaret, men det var här familjen bosatte sig medan de arbetade med planeringen av nya huset. En spännande process, tycker Lene.
– Vi började med att titta rent övergripande på gården och marken, för att göra en plan över vilka byggnader vi ville ta hand om, vilka som måste rivas och var vi ville bygga nytt, säger hon.

I det stadiet fick natur, väder och vind sätta spelreglerna.
– Vi följde med årstiderna och kände efter, säger Lene. Var blåste det som mest, var kunde vi skapa bra utomhusytor i både sol och skugga? Vi tittade på utsikten och föreställde oss hur känslan i rummen och på uteplatserna kunde förändras med solens gång.




Paret hade hela tiden tät kontakt med sin arkitekt, som kom på besök flera gånger under resans gång, och det samarbetet var väldigt viktigt, tycker Lene och Magnus.
När familjen väl flyttade in i det nybyggda huset i november 2018 var allt inte helt klart invändigt och hantverkarna jobbade på för fullt med vissa bitar. Men nöden har ingen lag.
– Det gamla huset höll mer eller mindre på att rasa över oss, säger Lene. Vi var helt enkelt tvungna att flytta in!
Kontrasten att bosätta sig permanent på landet bland böljande fält, efter att ha levt i ett pulserande stadsliv, var stor. Men Magnus, som växte upp på en släktgård i trakten, hade visionen om ett annat liv och drivkraften som ledde till förändring. Lene är också uppvuxen här i byn och är väldigt glad över att återigen få bo nära naturen.
– Och förut bodde jag i ett litet hus från 1919, med små fönster och lite ljus. Så ville jag inte ha det igen.




Glas och naturmaterial
Den lilla byn Hell har bara cirka 1 800 invånare, och även om Lene och Magnus har bra grannar är de få och avståndet till närmaste hus är långt. Det här var en av orsakerna till att paret valde stora fönsterytor i sitt nya hus. Man behöver aldrig vara orolig för insyn, och gränsen mellan inne och ute suddas ut. Precis som de önskade. Glasytorna passar också bra ihop med den stilrena, vackert grånade fasaden i furupanel. Även inne går naturmaterialen igen, väggar och tak i de generösa rummen är klädda med trären spont och de öppna golvytorna består av polerad betong. De stora balkongerna på över- och undervåning ger också en känsla av att man hela tiden är nära naturen.
– Vi båda jobbar mycket och behöver en plats att samla energi på när vi är hemma, säger Lene. Utformningen av gården och huset kommer sig av att vi ville hitta lugn och balans här, både ute och inne.




Hemmet är den plats hon alltid ser fram emot att komma till. Här finns det hon älskar mest, trygghet och lugn.
– Jag är också stolt över det vi har skapat tillsammans – det är ett tufft test när två personer bygger ett hem tillsammans. Vi har lärt oss mycket av det, om varandra och om oss själva, under processen.
Lenes tankar om inredning
Mitt förhållande till möbler och saker är okomplicerat. Jag letar efter saker som passar ihop med det jag redan har, och det är helheten som gör saker värdefulla. Möbler som hållit i generationer har högt värde. Jag hade velat ha Fogia-soffan i flera år när jag köpte den. Så den är här för att stanna. Jag släpper inte mina morföräldrars ”Siesta”-stolar heller!
Det viktigaste jag har lärt mig är att man inte får ha bråttom. Och att kvalitet går före kvantitet.