Ett hem fyllt av detaljer: “Jag kan säkert kallas för materialist, men alla saker har en viktig historia”

Antikfynd och konstskatter fyller salarna i Geirs pampiga sekelskifteslägenhet. Till fröjd för alla vänner från när och fjärran, som ofta välkomnas till festligt dukade bord.

Det pampiga flerfamiljshuset i jugendstil ligger lite stiligt indraget från gatan. Från den främre gården leder en bred stentrappa upp till rymliga lägenheter. Allra högst upp öppnar konsthistorikern Geir Thomas Risåsen dörren och hälsar välkommen.

Från den röda hallen leds vi in i vardagsrummet och blir omgivna av antikviteter, silver och gobelänger. Hemmet vittnar både om konstvetarens samlarglädje och om att här bor någon som älskar att samla vänner runt bordet.

– Jag brukar säga att jag en 1700-talsmänniska, säger Geir Thomas och skrattar.

Geir Thomas har samlat på sig många silverföremål genom åren, ett urval syns på den breda fönsterbrädan. En kerub från 1700-talet svävar ovanför. Soffan är inspirerad av den engelska regency-stilen (cirka 1790–1820) och jugendstolarna är från 1910. Mässingskronan är tysk och från 1700-talet.
Den vackra gobeläng­imitationen på gavelväggen är en gåva från konstnären Ferdinand Finne. Den är sydfransk och från 1740-talet. Då var målade imitationer vanligare än äkta dyra ­gobelänger.
Här bor: Geir Thomas Risåsen. Jobbar som: Geir Thomas är konsthistoriker, författare och konservator vid Norsk Folke­museum. Huset: Lägenhet i en i en jugendbyggnad från 1902.
Danskarna kallar gobelängimitationer för ”juicetapeter” eftersom de är målade med vattenfärger, som rinner av som saft när tapeten blir blöt.

Han lägger ner mycket tid och tanke på att laga middagar åt sitt stora umgänge. Människor är det bästa han vet, de bästa minnena han har är förknippade med vänner och sociala tillställningar. Och även med alla de kära ting som han omger sig med.

– Jag har gått igenom en hel del umbäranden för att få tag i mina antikviteter, glas och serviser, säger Geir. Men de används jämt. Jag kan säkert kallas för materialist, men alla saker har en viktig historia. Och är del av min livsresa.

Även en grå dag som denna flödar ljuset in genom de stora, välvda fönstren och skapar harmoni i salarna. Geir uppskattar att lägenheten har en ”traditionell” planlösning.

– Rummen är sammansatta runt en axel, vilket är praktiskt och gör det lätt att möblera. Vardagsrummen är lika stora vilket ger stor flexibilitet, och takhöjden på tre meter gör att de känns extra rymliga.

Festbordet är dukat! Den handtryckta tapeten ovanför bröstpanelen är typisk jugend, både i färg och mönster, en specialgjord present till Geir Thomas från den tyska tapetmakaren Lutz Walter, en av Europas främsta när det gäller rekonstruktion av historiska tapeter.
Byrån från 1740-talet innehåller dukar och silver. Terrinen är kinesiskt porslin från 1790-talet. De franska kandelabrarna är från omkring 1870. Den danska spegeln, en så kallad Liselundsspegel, är från 1790-talet.
I matsalens stora fönsternisch har samlingen kinesiskt blåvitt porslin fått ta plats. Runt bordet står stolar i Bauhaus-stil. 
Värden Geir brukar börja med en förrätt, gärna ryskinspirerad, som blinier. Skålarna i vitt och guld är nyinköpta, från Indiska. Tallriken under är en del av en kinesisk porslinsserie från 1790-talet, och under den ett fat i silver.

Köket och den före detta jungfrukammaren har slagits samman och för det mesta håller Geir Thomas till här. Matgruppen här kan härbärgera åtta personer, och både här och i vardagsrummet finns en öppen spis som skapar stämning då Geir ställer till med fest. Något som sker titt som tätt – även om det kanske är julen som är allra viktigast. Då dukas det för 14–18 personer på det stora matsalsbordet, som sätts ihop av enkla Ikeabord, dolda av en vacker duk.

– Som skådespelerskan Wenche Foss sa, ”är du ensam klarar du dig på 120 kvadratmeter”, säger Geir Thomas och ler. Skämt åsido, så har jag haft turen att ärva även vänners vänner, som har varit dörröppnare på så många sätt.

Vänner och fynd från förr

I unga år knöt Geir Thomas nära vänskap med konstnären Ferdinand Finne och arkitekten Jens Bjørneboe. 

– Jens var en av stadens okrönta festkungar, han bjöd ofta flott och stort efter en konsert. Ferdinand träffade jag på en utställning och det blev starten på en nära vänskap. Han bjöd gärna på Campbells tomatsoppa från burk, med tillsatt grädde och konjak – serverad på utsökt kinesiskt porslin!

 Det halvcirkelformade spelbordet i mahogny fungerar som sidobord under middagar. Karafferna är från runt 1810. Edvard Munchs dubbelporträtt föreställer systrarna Heiberg. Stolen i tillverkades i Paris i slutet av 1790-talet.
Kinesiskt blåvitt porslin från 1700-talet pryder fönsternischen.
Köket och jungfrukammaren har slagits samman till ett stort rum. Det är här Geir Thomas tillbringar det mesta av sin tid, och här kan han duka upp för åtta. Dubbla uppsättningar överskåp och en extra djup arbetsbänk är praktiskt när du är både värd och kock.
Spegel och bord i snirklig, guldig rokoko bryter av mot milt grå väggar.

Framför allt Jens är ständigt närvarande i lägenheten. Det var nämligen tack vare hans systrar som Geir fick möjlighet att köpa lägenheten och ta över delar av inventariet när vännen gick bort 2007.

Många av antikviteterna, som den vackra spegel­konsolen och den stora gobelängen i vardagsrummet, är presenter från Ferdinand Finne. Andra bevis på Geirs samlarglädje visar sig i konst, porslin och silver från flera epoker. Mycket har han hittat i Östeuropa, där det länge varit möjligt att hitta bra föremål till ett helt annat pris än i väst.

Väggarna i hallen är målade Pompeji-röda, så att den vita bröstpanelen och de gyllene detaljerna framträder ännu bättre.
Antika serviser med gulddekor har Geir en förkärlek för.
Järnkaminen från Eidsfos Verk har stått här sedan huset byggdes 1902. Den österrikiska piedestalen är typisk för jugendstilen. Verner Pantons ikoniska golvlampa ”Panthella” från 1971 och den franska fåtöljen från 1790-talet visar att det går alldeles utmärkt att kombinera olika tidsepoker.

– Men fynd är inte gratis och ofta är lusten större än plånboken. Favoritstaden nummer ett är Sankt Petersburg, med sina vackra byggnader och skatter från Katarina den storas tid. Jag känner mig hemma där. Det hänger förstås ihop med alla trevliga ryssar jag träffat i mitt liv, jag har varit i Ryssland mer än 80 gånger. Under en period var jag så ofta i Sankt Petersburg att jag hade ett abonnemang på Mariinskijteatern.

Det stilfulla sekelskifteshemmet är en manifestation av Geir Thomas absoluta övertygelse om att alla stil­perioder kan samverka, bara föremål och möbler har en kvalitet och en historia.

– Det här är en lägenhet som handlar om livskvalitet, säger han. Här får jag odla mina två stora intressen, arkitektur och mat, som också är själva limmet i mina vänskapsband, säger Geir.

Scroll to Top