Efter drygt 30 år i Mumindalen går Tove Slotte i pension från arbetet med att ta fram dekoren till de älskade Muminmuggarna.
Det är slutet av september och vid Stureplan i Stockholm ringlar sig en lång kö av förväntansfulla personer. Man skulle kunna tro att det är en rockstjärna i stan, och på sätt och vis är det så. Inne i Iittalas butik sitter Tove Slotte, keramiker och illustratör och för samlare av Muminmuggar en verklig stjärna. Ända sedan de första muggarna med Muminmotiv lanserades för drygt 30 år sedan är det hon som omvandlat Tove Janssons originalillustrationer till motiv på muggar, fat och skålar och nu är hon i Stockholm för att signera de nya muggarna.
Anledningen till att Tove Slotte är i Sverige är att hon bestämt sig för att pensionera sig från Mumindalen och lämna över arbetet med Muminmuggarna till en grupp formgivare för att få tid att ägna sig åt sin egen keramik. Dagen innan signeringen i butiken är vi en mindre grupp journalister som får möjlighet att träffa henne och höra historien om arbetet med Tove Janssons figurer och hur det kommit att dominera Tove Slottes hela yrkesliv.
Sedan de första muggarna lanserades 1990 har Tove formgett dekoren till 102 muggar, alla på Kaj Francks klassiska servis ”Teema” från början av 1950-talet. När de kom var det första gången den funktionalistiska servisen dekorerades – den fanns visserligen i olika färger, men alltid enfärgad.
Tove Slotte som är utbildad keramiker hade arbetat som formgivare på Arabia i några år när den dåvarande produktchefen frågade henne om hon ville skapa Muminmuggar utifrån Tove Janssons illustrationer. Eftersom hon alltid älskat Mumintrollen tackade hon ja och den första kollektionen innehöll fyra muggar, väggtallrikar och en barnservis.
– Jag växte upp med Mumintrollen och tyckte mycket om dem som liten och även att teckna dem redan som barn. Jag pratade med en skolkamrat som kom ihåg att jag tecknade Mumin överallt där jag kom åt när jag var liten; i sanden, i snön …
Tillsammans med produktchefen åkte hon hem till Tove Jansson och hennes sambo Tuulikki Pietilä för att få arbetet godkänt. Som hängivet Muminfan var det en stor sak att träffa Tove Jansson och självklart nervöst att vara den som hade bearbetat illustrationerna till porslinsdekor.
– Det var väldigt nervöst, jag visste ju inte i början om jag kunde förändra någonting eller om jag kunde rita till någonting som saknas. Men när vi träffade henne tyckte hon att allt var bara bra och hon ville bara förändra ett färgfält i barnservisen.
Mötet med Tove Jansson och Tuulikki Pietilä blev ett minne för livet:
– Jag var 33 år och väntade mitt första barn och hade stor mage. Hela bostaden var intressant – man klev nästan direkt in i köket. Mitt i köket stod en tryckpress, Tuulikki Pietilä var grafiker, så det var hennes arbetsrum. Sen förevisade de ett köksbord, som var specialgjort för dem och när man tittade på det så var det äggformat uppifrån och passade precis in i köket eftersom tryckpressen tog det största utrymmet.
– Sedan satte vi oss i ett litet rum som var belamrat med bokhyllor och jag tänkte först att det var deras bibliotek. Sen började jag titta närmre på bokryggarna och såg att det var videokassetter. De bandade filmer från tv:n och sen gjorde Tuulikki pärmar till kassetterna. Så satt vi där och Tove ville bjuda på whisky och cigaretter. Jag minns att hon frågade vad Tuulikki tyckte om färgsättningen på ett av väggfaten och hon var lite barsk och sa ”de där kommer ändå bara att användas som askkoppar – vad spelar det för roll vilken färg de har?”. Sen sa hon till Tove att ”det är du som är koloristen”. Hon godkände allt jag hade gjort och det som är roligt är att jag har sett på bilder från deras sommarhus att de använde de fyra första muggarna själva där.
De första muggarna lanserades i Stockholm 1990. På företaget var man fortfarande lite osäkra på om det var kommersiellt gångbart med porslin med Mumindekor och ville testa utanför Finland först. Men oron var obefogad och under 1990-talet gjordes tre kollektioner med fyra muggar i varje. Den mugg som gjorde att samlandet verkligen tog fart var ”Kärleksmuggen” från 1996, en mugg som fortfarande är i produktion. Numera är Muminmuggarna ett internationellt samlarområde, särskilt i Sverige, Finland och Japan.
Efter några kollektioner tyckte Tove Slotte att muggarna riskerade att påminna för mycket om varandra och lanserade en idé om att göra muggar där man kom riktigt nära figurerna och att det ibland kunde synas bara ett par ögon eller en svans, men Tove Janssons brorsdotter Sofia Jansson, som godkänner bilderna, betonade att det var viktigt att alltid visa figurerna i sin helhet och i stället föddes det som idag går under benämningen ”karaktärsmuggar”, där en figur ur Muminberättelserna står i centrum på varje mugg. Figuren är så stor som möjligt och avbildas ur olika vinklar på fram- och baksidan av muggen och alltid mot en stark bakgrundsfärg, eller svart. 1999 lanserades de fyra första karaktärsmuggarna med Muminpappan, Muminmamman, Mumintrollet och Lilla My och sedan dess har det gjorts 39 olika.
Är det någon karaktär som är populärare än de andra?
– Ja, Lilla My har gjorts mest, men den är inte min favorit. Jag tycker mycket om Muminpappan och jag tycker mycket om Misan – jag önskade länge att få göra henne, men fick nej. Men sen blev det Misan ett år, hon är speciell.
Vad är det hos Mumintrollen som är speciellt?
– De är toleranta och inkluderande. Det kommer en massa vagabonder och karaktärer och de möts alltid med öppna armar. Alla får vara som de är. Stämningen är fin.
Förlagorna till illustrationerna kommer oftast ur något av de seriealbum Tove Jansson gjorde om Mumintrollen. Tove Slotte menar att illustrationerna i böckerna är så fulländade att de är svåra att förändra, medan serierutorna är enklare att utgå ifrån och arbeta med. Dessutom är ju antalet bokillustrationer väldigt begränsat, medan det finns mängder av serierutor. Vid det här laget kan Tove Slotte Muminberättelserna utan och innan och hon vet precis hur hon kan arbeta med bilderna. Arbetet börjar alltid med att hon ritar på tunt skisspapper och bygger upp bilden successivt. När illustrationen börjat ta form testar hon den på en mugg för att se hur den fungerar på den rundade formen.
Utöver karaktärsmuggarna har hon också gjort säsongsmuggar och olika temamuggar, som har mer detaljerade motiv.
Efter att ha ”arbetat över 30 år i Mumindalen” har nu Tove Slotte bestämt sig för att gå i pension och ägna sig åt sin egen keramik. Men eftersom det tar upp till två år att ta fram en ny Muminmugg kan Tove Slotte-fans se fram emot ytterligare några muggar av hennes hand.
– Det känns bra att sluta. Jag känner mig trygg med de som ska ta över. För 30 år sedan hade varken jag eller någon annan kunnat förutspå att det skulle fortsätta så länge.