Förändringens vindar har blåst genom Pappelina som under mer än tjugo år försett världen med väldesignade plastmattor. Grundaren Lina Rickardsson berättar om vägen hit.
Efter drygt tjugo år har Pappelinas grundare Lina Rickardsson sålt sitt företag, men hon fortsätter att arbeta som creative director och gör all design.
– Jag är tillbaka där jag började, som formgivare. Under alla år har företaget dragits med växtvärk, det är ju trevligt för det kommer sig av att det går bra, men det skapar också stress att ha ett finger med i allt och ständigt ”släcka bränder”, berättar Lina Rickardsson vars färgstarka plastmattor säljs i över 40 länder världen över och vävs i Leksand av svensk, certifierad plastråvara.

För snart 30 år sedan bodde hon i USA och tillbringade dagarna längs Floridas långa sandstränder. Hon sålde handgjorda smycken och jobbade extra på restaurang.
– Men som dyslektiker hade jag svårt att minnas beställningarna, berättar Lina som någonstans där insåg att det hon skulle göra i livet var att driva eget företag.

Började väva
24 år gammal fick hon nog av vagabondlivet och återvände till hemstaden Falun. Där flyttade hon in i en stor lägenhet ovanför den lokala vävföreningen vilket inspirerade henne till att börja väva, något hon sett sin mor göra under hela sin uppväxt.
Efter att hon flyttat med pojkvännen Jonny till Göteborg, följde studier på konstskola, vävandet tog en paus och snart föddes sonen Sam. Under föräldraledigheten monterade Lina åter ihop en vävstol och satte i gång att väva mattor, väskor och bordslöpare i jute, lin och papper. 1998 fick hon en beställning från butiken Norrgavel på 24 linnemattor.
– Jag fylldes med lika delar glädje och skräck. Jag gjorde ju allt själv, för hand. Det var bara att åka hem och väva för brinnande livet!
Under en tid när Lina pendlade mellan Göteborg och Falun kom hon i kontakt med ett väveri i Dalarna där hon upptäckte en låda fylld med färgglada plastband som använts till mattor på 60-talet. Lina fick idén att väva mattor i detta närapå outslitliga material, i bjärta färger och hennes egen rena, samtida design.

Resten är historia. 1999 startade Lina Pappelina och de modernt mönstrade, praktiska plastmattorna tog världen med storm. Fram till försäljningen i fjol har Pappelina varit ett riktigt familjeföretag. Linas sambo Jonny, pressfotograf till yrket, blev indragen redan under de första åren och företaget, som sedan 2005 är baserat i Dalarna, har varit en självklar del av familjens liv.
– Vi har alltid gillat att resa och har alltid släpat med oss mattor som vi rullat ut och plåtat i Tokyo, New York, Florida, Egypten … En semester fotade vi oss igenom Europa, stackars barnen fick leva i bilen i två och en halv vecka, berättar Lina med ett leende.
Men det har inte alltid varit så lätt att kombinera familjeliv och jobb på ett så intimt sätt. 2019, samma år som företaget firade 20 år, blev det separation, sedan kom covid, försäljningen störtdök men återhämtade sig rätt snabbt. Då kom Lina till insikt om att det var dags att distansera sig lite från företaget och förra året sålde hon till svenska Embellence som också äger Boråstapeter och brittiska Cole & Son.

Lugnare tillvaro
– Jag är glad och överraskad över att jag släppte det så lätt. Förut har jag varit så rädd att allt ska stanna om jag inte är här men nu njuter jag till fullo av att ”bara” formge på deltid. Det känns som en guldsits: jag är fortfarande del av Pappelina, som alltid kommer att finnas i mitt hjärta, samtidigt som jag slipper pressen.
Sedan något år tillbaka är Lina och Jonny återförenade, som par, men inte på jobbet. Tillvaron är lugnare och Lina har aldrig tidigare varit klar med sina kollektioner i så god tid som under det senaste året.

– Nu njuter jag till fullo av livet. Jag har byggt ett växthus och varit med Jonny på ett par fisketurer, vilket jag aldrig orkat engagera mig
i tidigare, säger hon. Och vem vet, snart kanske vi återigen hittar henne på en strand där hon säljer egendesignade smycken. Lina och Jonny besöker nämligen regelbundet Mexiko där fisket och strandlivet inspirerat till en liten kollektion silversmycken.
– För första gången på många år känner jag att jag kan ta in mer än arbetet i mitt liv, nya intressen och intryck, det är så häftigt!