Renoveringen av Cias 1960-talshus i Lund handlade om att skapa en ren och avskalad bas, tillsammans med taktila material utan krusiduller. Sedan fick färg- och formglädjen fritt spelrum.
Cia Eriksson arbetar med inredning av arbetsplatser och har ett förflutet som designchef på Ikea. Inredning, design och arkitektur dagarna i ända, med andra ord. Ändå är det egna hemmet en fristad från arbete.
– Mitt hem är mitt hem, och hemmet ska vara en plats för vila, säger Cia med eftertryck.
Vi besöker henne i den stilrena enplansvillan i Lund, ett kedjehus byggt av betongelement 1960 enligt tidstypisk arkitektur. När Cia tog över huset hade det renoverats och byggts om i omgångar, bland annat hade köket flyttats in i vardagsrummet för en öppen planlösning. Ändå är gränsen tydlig mellan vardagsrumsdel och kök – vi återkommer till det.
Inför renoveringen, den tredje i Cias privata bostadsresa, var bilden klar. Husets rumsindelning och planlösning var funktionell, men kombinationen av olika ytmaterial, dörrar och lister kändes stökig. Här handlade det om att skapa en lugn plats för vila och återhämtning. Behovet styrde, precis som på jobbet.
– Min utgångspunkt i arbetet är alltid: Vad är människors behov? Hur känner jag mig när jag kommer in? Får jag plats att andas, landa in där jag är?
Neutral bas och råa ytor
För att hitta en mer neutral bas behövde huset bli av med onödiga lager, material och detaljer. Grundkonstruktionen med råa väggar, golv och tak blev utgångspunkten och med hjälp av dessa kunde man skapa en renhet. Med enkla betongväggar och golv försvann också behovet av golvlister och trösklar. Och golvvärmen som fanns i huset från början blev mer effektiv när betonggolvet lämnades rent.
– Grannar har kommit in och blivit överraskade: ”Wow, har ni betonggolv?” Men det har ju de också. Det kanske hade varit bättre att göra så här från början i stället, då hade man sparat in på en massa material också. Betonggolvet hade aldrig gått att slita ut.
Hållbarhet är viktigt för Cia både hemma och i arbetet. Den egna melodin är att välja saker hon verkligen gillar och inte tröttnar på. Ett exempel är de två Ikea-sofforna som genom åren fått nya klädslar men aldrig bytts ut.
Själva huset valde Cia utifrån att det fanns tillräckligt mycket som hon gillade.
– Hade jag ritat huset från början hade jag kanske inte gjort det exakt så här, säger hon. Men man får ju gilla grunden i det man köper annars ska man nog köpa något annat och inte hålla på att transformera till oigenkännlighet. Det är inte hållbart.
Sobert svart i köket
Cia predikar renhet och lugn men i grunden gillar hon färg, det råder det ingen tvekan om när vi går runt i det kulörsprakande hemmet. Men att måla väggar i glada färger? Nej, det lär inte hända här.
– Målar man väggar i starka kulörer påverkar det ljuset. Jag gillar färger men de får vara accenter.
På tal om färg så var det ju detta med köket. Det är svart. Helt svart. Även här handlade det om att skapa en ren och lugn bas. Svart är också så snyggt tycker Cia, och eftersom allt fanns att få tag på i svart fungerade idén bra.
– Jag ville ha det monokromt. Vitt blev svårt; även om det heter vitvaror är fläktar och spishällar sällan vita. Svart är väldigt fint som backdrop, mat framträder fint mot svart. Från vardagsrummet är det som att köket absorberar sig självt, men ser mest en rad lampor.
Förutom färg och behov är materialens känsla viktig när Cia inreder. Hon gillar material som det händer något med, att de har en textur.
– Betonggolv har en taktilitet jag gillar, det är otroligt härligt att gå barfota på ett såpat betonggolv. Jag tror personligen att det är något som saknas i många hem, i mycket arkitektur i dag. Det är inte så taktilt längre.