Ljust och lekfullt i enplansvillan – kika in

Renoveringen av Cias 1960-talshus i Lund handlade om att skapa en ren och avskalad bas, tillsammans med taktila material utan krusiduller. Sedan fick färg- och formglädjen fritt spelrum.

Cia Eriksson arbetar med inredning av arbetsplatser och har ett förflutet som designchef på Ikea. Inredning, design och arkitektur dagarna i ända, med andra ord. Ändå är det egna hemmet en fristad från arbete. 

– Mitt hem är mitt hem, och hemmet ska vara en plats för vila, säger Cia med eftertryck. 

Vi besöker henne i den stilrena enplansvillan i Lund, ett kedjehus byggt av betongelement 1960 enligt tidstypisk arkitektur. När Cia tog över huset hade det renoverats och byggts om i omgångar, bland annat hade köket flyttats in i vardagsrummet för en öppen planlösning. Ändå är gränsen tydlig mellan vardags­rums­del och kök – vi återkommer till det. 

Vardagsrummet med fönster ut mot trädgård och uteplats är hemmets hjärta. Här finns ”Klippan”-sofforna som följt med Cia genom årtiondena, köpta 1986 på varuhusets fyndavdelning för 450 kronor styck. I renoveringen togs alla gamla ytskikt bort för att göra plats för den rena betongen. På väggen utställnings­affischer av Åsa Gray. Rottingfåtöljen är designad av James Irvine för en tidigare ”Ikea PS”-kollektion. Soffbord Artek respektive Ikea. Soffkuddar, Ikea, H&M Home och 10-gruppen. Ljusstakar och bokhyllor, Ikea. Golvlampor, Rotaliana. 
Den lilla enplansvillan byggdes på 1960-talet och känns mycket rymlig inuti.
Här bor: Cia Eriksson. Jobbar som: Creative director inom inredning av kontor och arbetsplatser. Huset: Enplanshus på 127 kvm, 3 r o k, byggt 1960, i Lund.

Inför renoveringen, den tredje i Cias privata bostadsresa, var bilden klar. Husets rumsindelning och planlösning var funktionell, men kombinationen av olika yt­material, dörrar och lister kändes stökig. Här handlade det om att skapa en lugn plats för vila och återhämtning. Behovet styrde, precis som på jobbet. 

– Min utgångspunkt i arbetet är alltid: Vad är människors behov? Hur känner jag mig när jag kommer in? Får jag plats att andas, landa in där jag är? 

Enplanshuset är byggt i vinkel där vardagsrum, matplats och kök möts. Klassisk pinnstol, ”Arka”, av Yngve Ekström för Stolab. Kudde Från H&M Home. Flaggorna kommer från länder som Cia och dottern varit i tillsammans i mer än 48 timmar.
Trådhyllorna fungerar som rumsavdelare och plats för färgstarka accessoarer. De kommer från Ikeas ”PS”-kollektion 2017. Den röda lampan är egentligen avsedd för byggarbetsplatser men fungerar här som en udda accessoar. Rosa ljusstake i hyllan, Ikea.
I hallen står Ikeas version av moraklockan. Den rymmer bland annat Cias samling av formstarka leksaker från Brio och Playsam.

Neutral bas och råa ytor

För att hitta en mer neutral bas behövde huset bli av med onödiga lager, material och detaljer. Grundkonstruktionen med råa väggar, golv och tak blev utgångspunkten och med hjälp av dessa kunde man skapa en renhet. Med enkla betongväggar och golv försvann också behovet av golvlister och trösklar. Och golvvärmen som fanns i huset från början blev mer effektiv när betonggolvet lämnades rent.

– Grannar har kommit in och blivit överraskade: ”Wow, har ni betonggolv?” Men det har ju de också. Det kanske hade varit bättre att göra så här från början i stället, då hade man sparat in på en massa material också. Betonggolvet hade aldrig gått att slita ut.

Hållbarhet är viktigt för Cia både hemma och i arbetet. Den egna melodin är att välja saker hon verkligen gillar och inte tröttnar på. Ett exempel är de två Ikea-sofforna som genom åren fått nya klädslar men aldrig bytts ut. 


Det monokroma och lugna balanserar de färgstarka accenterna. Den vita hyllan vid matplatsen fungerar som extra köksförvaring – men bara av det som är vitt eller transparent. Stolarna kommer från ett samarbete mellan Hay och Ikea. Matbord, Skagerak, och hylla, Ikea. 
Vitt, glas och kork. Den öppna hyllan vid matplatsen uppfyller krav på både form och funktion och bidrar med ett vackert blickfång.
Det stora matbordet tjänstgör vid behov även som arbetsbord. Tavla av konstnären Saadia Hussain.
Gipsavtryck av Cias fötter.

Själva huset valde Cia utifrån att det fanns tillräckligt mycket som hon gillade. 

– Hade jag ritat huset från början hade jag kanske inte gjort det exakt så här, säger hon. Men man får ju gilla grunden i det man köper annars ska man nog köpa något annat och inte hålla på att transformera till oigenkännlighet. Det är inte hållbart.

Sobert svart i köket

Cia predikar renhet och lugn men i grunden gillar hon färg, det råder det ingen tvekan om när vi går runt i det kulörsprakande hemmet. Men att måla väggar i glada färger? Nej, det lär inte hända här. 

– Målar man väggar i starka kulörer påverkar det ljuset. Jag gillar färger men de får vara accenter.

På tal om färg så var det ju detta med köket. Det är svart. Helt svart. Även här handlade det om att skapa en ren och lugn bas. Svart är också så snyggt tycker Cia, och eftersom allt fanns att få tag på i svart fungerade idén bra.

Det helsvarta köket är ”Kungsbacka” från Ikea, design Form Us With Love och tillverkat av återvunna material. Stol, Stolab. Pedalhink, Vipp. Vattenkokare och termos, Stelton. Tagine­gryta från Ikea, design Carl Öjerstam.
Sovrummet är avskalat och ljust. Lampa, Ikea, och radio, Tivoli.
Det tidigare köket har blivit kombinerat gäst- och arbetsrum.

– Jag ville ha det monokromt. Vitt blev svårt; även om det heter vitvaror är fläktar och spishällar sällan vita. Svart är väldigt fint som backdrop, mat framträder fint mot svart. Från vardagsrummet är det som att köket absorberar sig självt, men ser mest en rad lampor. 

Förutom färg och behov är materialens känsla viktig när Cia inreder. Hon gillar material som det händer något med, att de har en textur. 

– Betonggolv har en taktilitet jag gillar, det är otroligt härligt att gå barfota på ett såpat betonggolv. Jag tror personligen att det är något som saknas i många hem, i mycket arkitektur i dag. Det är inte så taktilt längre.

Rulla till toppen