Kika in i den charmiga gamla gården på Österlen

Från nybyggt hus utanför Norrköping till en stor gård på Österlen med anor från 1680. När familjen Starkenberg flyttade söderut bytte de inte bara boende – de fick också en helt ny vardag.

I mars 2019 kom Kristin, maken Gustaf och döttrarna Elicia och Klara till Sköllengården. Med sig hade de hela sitt bohag och en vilja att lämna de sista årens ekorrhjul för en annan tillvaro. Fyra dagar senare tog de emot sina första gäster på gårdens B&B.

– Det var väldigt spännande, säger Kristin. När vi landade här kände vi oss hemma på en gång. Det var som om vi glömde bort vårt gamla liv direkt. 

Sköllengården med sitt stora huvudhus och tillhörande längor ligger i vackra omgivningar med högvuxna träd, odlingsfält och beteshagar som närmaste granne.
Paret drömmer om att på sikt återställa den rymliga glasverandan till sitt originalutseende med spröjsade fönster. Nu är det ett ofta använt rum för sällskapsspel och måltider. Bordet kommer från Gustafs släkt, soffan köpte Kristins mamma på auktion för länge sedan. Ljuskronan och stolarna hittades på vinden.
Här bor: Kristin och Gustaf Starkenberg, barnen Elicia och Klara, hunden Bamse och katterna Karamell och Simba.  Jobbar som: Driver Sköllengården B&B. Kristin var tidigare skolkurator, Gustaf arbetade på webbyrå.  Huset: Byggt 1900, 200 kvm stort, utanför Brantevik. Gården har anor från 1600-talets slut. Instagram: @skollengarden
Kristin och Gustaf bytte livsstil helt när de flyttade till Sköllengården för tre år sedan.

På Sköllengården nära Brantevik råder ett stilla lugn. Gustaf och döttrarna gör ärenden och Kristin sitter på glasverandan och tar en kopp kaffe. På sikt ska husets badrum renoveras, alla fönster målas om och trädgården återskapas till sin forna glans. Och så drömmer hon och Gustaf om att återställa glasverandan till hur den en gång såg ut. Men just nu räcker det långt att sitta här och njuta av husets gamla och rofyllda själ, dess rymd och nedslitna trösklar.

– Det är andaktsfullt att få bo i ett så gammalt hus som detta. Skavankerna hör till husets charm. Skulle vi råka göra ett märke är det med andra ord ingen katastrof. Våra avtryck bidrar till husets karaktär. Samtidigt känner vi ett stort ansvar gentemot huset. Nu är det vår tur att ta hand om det så att det kan finnas kvar länge till, säger Kristin. 

I det stora discorummet innanför glas­verandan finns gott om utrymme för dans och lekar.
Strax bredvid köket ligger det rymliga matrummet. Matplatsens turkosblå bord köpte Kristin på auktion, fotogenlampan ovanför liksom kökssoffan kommer från Gustafs mamma. Knopphängaren på väggen har Kristin gjort av drivved.
Tennbrickan är ett auktionsfynd, vasen kommer från Gustafs mamma.
I matrummet står en gammal skolbänk som Kristin fyndade på loppis för 250 kronor. Där sitter Elicia och Klara gärna och ritar. Deras teckningar, liksom stenar och pinnar som de hittat, får ligga framme och utgöra en del av hemmets inredning. Gammal svampplansch köpt på Facebook.

Vardagen skavde

När Kristin och Gustaf flyttade in i ett nybyggt hus i Kolmården 2015 trodde de att de funnit sitt dröm­boende. Snart började dock vardagen skava. Stressen med att hämta och lämna barnen på förskolan, pendla till arbetet i Norrköping, sitta i köer och försöka hinna med allt på helgerna fick paret att undra om de levde rätt liv. Fanns det inget annat alternativ?

– Gustafs morfar är från Vitemölla på Österlen och vi har åkt ner varje sommar, säger Kristin. När det har varit dags att återvända hem har vi hellre velat stanna kvar. Nu, när vi ville förändra vardagen, kände vi en stark längtan till Österlen. Vi kanske skulle flytta hit?

Golvuret ska renoveras på sikt – Kristin hoppas på att det ska slå med samma ljud som det gjorde för över hundra år sedan. Kontorsmöbeln är arvegods från Gustafs mammas kontor, nu används den för att förvara recept och finbestick.
Allt behövde inte rivas ut under köksrenoveringen. Golv, befintlig spis och den gamla vedspisen lämnades orörda. Kaklet behöll man också då det gjorde sig bra till den nya köksinredningen i blått. I köket finns inga element – vedspisen är en naturlig värmekälla.
Kristin och Gustav valde en klassiskt lantlig köks­inredning från Epoq, i blått med bänkskivor i massivt trä. I stället för överskåp blev det öppna hyllplan. Köksskåpet i hörnan på bänken är från Gustafs mamma som även vävt mattan.
I vardagsrummet står en gammal chiffonjé med snurrstol i svart trä till. Det är familjens ”Pippiskåp” där gamla fotografier, barnens hittade skatter och andra minnen förvaras. Barnen leker gärna här och gömmer små skatter i möbelns alla hemliga fack. Jordgloben och kameran är secondhandinköp.
Vardagsrummets soffbord, en gammal kista, fick Gustafs mamma av sina föräldrar när hon fyllde 25, den lilla gungstolen gjorde hennes morfar till hennes 4-årsdag. Begagnad röd soffa från auktion och en golvlampa som stod i huset – den bytte Kristin lampskärmen på.

Så det blev kontakt med mäklare, flera besök i Skåne och olika objekt att titta på. Gustaf och Kristin ville ha en mindre gård med möjlighet till verksamhet. Gärna ett äldre hus, men inte ett stort renoveringsprojekt. När Sköllengården kom ut till försäljning föll allt på plats.

– Allt var rätt och perfekt, ett hus vi kunde flytta in i direkt. Gården var mycket större än vad vi tänkt oss, men det skrämde inte. Det här var vår chans att lämna ekorrhjulet, säger Kristin.

Dragstolen är inköpt på auktion. Golvlampan hittades på vinden. Den runda bordet fick Kristin på köpet när hon handlade möbler till verksamheten.
 En sommarbukett i en tvättkanna i porslin från tidigt 1900-tal.
För att göra köket större fick man riva en gipsvägg. Då hittades gamla, färgglada plankor som sparades och sattes upp på en annan vägg i köket. Tegelväggen upp­täcktes också av en slump under renoveringen. Slagbordet räddade Kristin på Returpunkten, där några precis skulle slänga det. Fåtölj och grönt skåp fyndades på Facebook för 100 kronor. 
Kristin och Gustaf känner stor tacksamhet mot de tidigare ägarna som köpte gården 2001. Då var huset och längorna rejält förfallna. En genomgripande renovering räddade gården och den fylldes med liv på nytt.

Sköllengårdens huvudhus, som byggdes 1900, är rejält och känns tryggt. De stora rummen med många fönster och den väl tilltagna takhöjden ger det en luftig karaktär. Här kunde familjen Starkenberg landa utan att först behöva åtgärda brister.


– Det var bara att flytta in i det som var, säger Kristin. Vi behövde inte ens måla eller tapetsera om. När vi hade bott in oss och funderat ett tag bestämde vi oss för att göra köket större. I samband med det bytte vi köksinredning och vitvaror. Befintlig spis kunde vi dock behålla, liksom den gamla vedspisen bredvid.

Kärlek till gamla ting

Kristin och Gustaf har alltid omgett sig med gamla möbler och loppisfynd, även i det nybyggda huset i Kolmården. Kärleken till gamla ting har bott i Kristin så länge hon kan minnas; hon vill helst inte köpa så mycket nytt. 

– Många av möblerna är med från Kolmården, en del har bytts ut, andra har tillkommit via auktioner, loppisar och arvegods från släkten. Det bästa som finns är att göra ett fynd på loppis och sedan se hur bra fyndet passar i ens hem – bara flyttar in.

Sängbord och stol är arvegods. Klockan är ett loppisfynd och fotografiet visar Gustafs farmor som liten.
Kristins och Gustavs sovrum är fullt av sommarkänsla, med gamla växtplanscher och virkade runda mattor i glada färger som Gustafs mamma gjort. Dopklänningen är gjord av Kristins mammas mormor. Kristin och hennes bror är döpta i den liksom familjens döttrar Elicia och Klara.
I Klaras rum utnyttjades utrymmet under snedtaket till en inbyggd säng samt förvaring. Trästol från Kristins farmor och farfar, spånkista från Gustafs mamma som även virkat mattan. Taklampan hittades på husets vind.

Men hur praktiskt är egentligen ett gammalt hus med mycket yta? Helt klart är att Kristin och Gustaf numera behöver tänka mer på energikostnaderna. 

– När det blåser ute blir det kallt inne och vi får täta fönstren. Använder vi inte ett rum på vintern, stänger vi av värmen där. Vi eldar mycket i braskaminerna på vintern men det är bara mysigt.

– Vi använder i stort sett hela huset. På verandan äter vi och spelar spel, i discorummet lyssnar vi på musik och dansar, och fåtöljen i köket är inte ögongodis. Vi sitter ofta i den och umgås med den som lagar mat.

Att driva B&B är en livsstil som innebär hårt slit under högsäsong. Men vad gör det när huset ger ro och närheten till natur och ljus fyller på med energi?

– Vi är så otroligt tacksamma för vårt livsval och jobb, säger Kristin. Vardagen är numera befriande!

Rulla till toppen