Prunkande trädgårdsdröm i Dalarna

Av Sophia Genitz Foto Maria Hansson

En lantlig villaträdgård med stor gräsmatta har genom Antonia Bellskogs arbete och visioner förvandlats till en grönskande idyll. Här odlar hon, bloggar, fotograferar och smider samtidigt stora planer för sitt framtida odlarliv.

Vägen till Dalvik utanför Borlänge går en bit längs med Dalälven, sveper förbi den stora sjön Runn innan den fortsätter genom små byar, trädbevuxna lundar och bördig åkermark. Här bor Antonia och Filip Bellskog med sina fyra hundar och här breder idéer och odlingar ut sig så till den milda grad att det snart är dags att byta boplats och bryta ny mark. Men ännu en sommar blir det på gården där Antonia flyttade in hos Filip på juldagen 2017.

– Tomten bestod då mest av en stor gräsmatta, säger Antonia, som började odla redan första sommaren.

Längst in på gården finns köksträdgårdsdelen som består av växthuset och 22 pallkragar.

Växthuset byggdes år 2019 när Antonia fyllde 30 år. Det var en dröm hon valde att uppfylla och hennes make Filip var den som byggde det.

Här bor: Antonia och Filip Bellskog med vinthundarna Imza, Watson, Totti och Truls. Jobbar som: Antonia är egenföretagare inom reklam och fotografi och Filip är egenföretagare inom bygg och anläggning. Trädgården: Trädgård med blom- och grönsaksodlingar på drygt 2 000 kvm tomt. Boningshus med en äldre del från slutet av 1800-talet och en tillbyggnad från 1970-tal. Instagram: @antoniabellskog

Den äldsta delen av huset är byggd kring 1890 och den nya delen med en inglasad altan är byggd på 70-talet. Inomhus finns både en vacker kakelugn och en stor vedspis med tillhörande bakugn.

Då behövdes inget växthus, inte ens för tomaterna, för det var så varmt att allt växte ymnigt ändå. Samma höst började hon lägga mer tid på sitt Instagramkonto.

– Jag tyckte att det saknades personer som ser ut som jag, både bland större lantlivskonton i sociala medier och i trädgårdstidningar, och eftersom jag tidigare bloggade för min utbildning och tyckte det var roligt, ville jag dokumentera uppbyggnaden av min trädgård. Odlandet gick bättre och bättre och jag gillar ju att skriva och är bra på att fota, säger Antonia som tidigare jobbat som gymnasielärare i matematik och naturkunskap.

– När jag bloggar blir jag reporter, kreatör och lärare på en och samma gång och det passar mig perfekt!

Luktärter slingrar sig tacksamt uppför en portal som leder in bland odlingarna vid växthuset. Under denna togs även bröllopsbilderna när man firade bröllop här hemma på gården 2019.

”Luktärt hör till sommaren och ju fler du plockar, desto fler blommor får du!”

På hösten är det perfekt att odla snabbväxande kålsorter som sedan äts kan ätas som salladsblad.

Personligt instagramkonto

Trädgård är det stora ämnet på hennes Instagram men hon skriver också om antirasism, jämställdhet och adhd, som ibland ställer till det för henne i livet.

– Det är viktigt att prata om stress. Jag hann bränna ut mig hela tre gånger innan jag fyllt 25, berättar Antonia som har lätt för att lära och lätt för att låta sig uppslukas av det hon sysslar med.

Kanske är det bra att odling är säsongsbaserat och att det kommer en lång paus efter växtsäsongen?

– Jag vilar, målar, syr kläder och gör annat under resten av året. Och så finns där tid att läsa både odlingsböcker och annat spännande under vintern.

2019 fyllde Antonia 30, då planerade hon att köpa sig ett växthus som present till sig själv. Det gröna växthuset som nu står i ett hörn av tomten kom till genom att hon köpte in allt material och Filip, som är händig, byggde det på plats.

Det växer och är frodigt i varje hörn av Antonias prunkande trädgård. I några kärl vid växthuset växer olika dahlior och en vildpelargon.

Druvorna har samma storlek som amerikanska blåbär och smakar sött. De är otroligt goda att göra marmelad av och säkert även vin, något som Antonia vill prova att göra i framtiden.

I växthuset finns inte bara ätbart utan även några pelargoner och en 20-årig crassula som behöver lite extra sol.

Antonia sätter ihop en generös bukett vid en hemmasnickrad bänk av ett gammalt symaskinsunderrede.

Växhuset rymmer odlingsytor för bland annat tomater och vindruvor. Här finns också arbetsyta för plantering och annat trädgårdspyssel. Längst in har vaktlarna sitt hem.

– Det blev fantastiskt bra, det är så stort att man kan vara här inne utan att det är alltför varmt. Jag odlar tomater, gurka, chili och vindruvor och vid planteringsbordet sår jag och planerar om.

Vid ena sidan av växthuset, den som vetter mot de omgivande fälten, växer sparris och kål. Vid andra sidan av växthuset breder en trädgårdslund ut sig, här växer allt i pallkragar: ett helt buskage med solrosor och sedan odlingar i bästa potager-stil med en vild och vacker blandning av blommor och grödor.

– Det enda jag tänker på är att inte blanda perenner med ettåriga växter, säger Antonia. Jag läste någonstans att deras jord innehåller olika svampar så därför trivs de inte med varandra. Och sedan försöker jag hålla isär besläktade grödor som potatis och tomat.

Ett fång växter och blommor i en Höganäskruka. Här ser vi bland annat vallmokapslar, fänkål, solrosor och zinnia.

Sorterna ’Costoluto Genovese’ och ’Costoluto Fiorentino’ har en härlig form på frukten.

Uppdukat under rönnarna som ger lite skugga och svalka i ett hörn av trädgården som vetter mot böljande fält. Bordet är byggt av ett begagnat underrede och även stolarna är begagnade. God olivolja, surdegsbröd, lite salt och nyskördade tomater från växthuset.

Mål att bli självförsörjande

Framtidsvisionen är att bli alltmer självförsörjande och i den visionen ingår också ett boende på en annan plats, en bit ifrån den nuvarande gården.

– Vi har köpt mark tillsammans med Filips bror och deras föräldrar och där håller vi på och bygger ett eget hus. Där har vi skogar och åkrar och kommer att ha helt andra förutsättningar för odling och självförsörjning.

Mot köksträdgården i en hemmasydd linneklänning.

Rottingmöblerna har Antonia målat med överbliven färg från andra projekt.

Ett stort rödkålshuvud tittar fram bakom rosenskäran.

Innan Antonia landade på gården utanför Borlänge hann hon ta ett varv runt om i Sverige och var dessutom en bra bit på väg ut i rymden. Hon har bland annat bott i Kiruna och studerat rymdteknik i Luleå.

– Men inför det femte året kände jag att jag aldrig vill arbeta som civilingenjör, så jag hoppade av. Jag är så glad att jag vågade följa mitt hjärta, annars hade jag aldrig levt det livet jag lever i dag.

Numera är livet utan tvekan ”jordat” och Antonia har funnit sin plats på planeten. Med Filip, ett gäng hundar, jord under naglarna och visioner som sträcker sig långt utanför den nuvarande gårdens gränser.