Det gamla kapellet i Småland har blivit ett rymligt och originellt fritidshus för en barnfamilj, som renoverats med respekt för historien.
Josefin och Ilias Kvilland Rizos sommarstuga är inget vanligt hus, utan ett kapell, som efter många år av trogen tjänst nu har blivit deras. Kapellet är i trä, charmigt byggt med vackra takvinklar omgivet av fantastisk natur där ängar, fält och skog breder ut sig i ett böljande landskap. Platsen är en idyll med snirkliga grusvägar, vilda blommor i dikeskanten och vackra gårdar som ligger alldeles intill vägkanten – som tagen ur filmen ”Änglagård”. Josefin, Ilias och barnen Otis och Vigo har bott här på somrarna sedan 2018 och stortrivs på landet – en skön kontrast till vardagslivet i Malmö och Köpenhamn där paret bor och arbetar.
Men hur kommer det sig att man köper ett kapell när man är på jakt efter en sommarstuga? Det enkla svaret är att de gillar när saker är annorlunda. Dessutom blev de handlöst förälskade i det gamla kapellet.





– Det är svårt att beskriva den första känslan vi fick när vi klev över tröskeln, men vi blev omgivna av en varm, sakral känsla, och kände att här vill vi bo. Det fanns en frid som omfamnade oss helt och hållet och man kunde känna hur glädjen satt i väggarna.
De blev överväldigade av stämningen i huset som använts som kyrka i många år, men funderade först över hur de skulle förhålla sig till att göra om kyrkorummet till bostad.
– Vi var lite kluvna! Vi ville ju renovera och sätta vår prägel på huset – men kunde man verkligen göra det? Men vi landade i att vi skulle kunna renovera med respekt för husets historia, säger Josefin.
Respektfull renovering
Skicket på kapellet var förvånansvärt bra för en 100-årig byggnad. Det som behövde åtgärdas var endast kosmetiskt, men lite ny färg här och var, men det innebar förstås en hel del jobb utöver det för att få det att bli ett hem. Det fanns till exempel inget indraget vatten eller avlopp i huset, så att göra nytt kök och badrum har varit en omfattande apparat.
– Vårt mål har varit att behålla så mycket som möjligt av kapellets arkitektur och historia och ändå skapa ett hem som fungerar för en barnfamilj.
Eftersom kapellet skyddas av kulturmiljölagen har alla förändringar behövt förankras hos länsstyrelsen och hos en antikvarie. Det har stundtals varit frustrerande och tagit mycket tid, men det var ju också det unika med huset som gjorde att de föll för det från början.
– Länsstyrelsen hade som krav att vi skulle måla fasaden med linoljefärg, och för att hitta rätt nyans tog vi hjälp av antikvarie, vilket verkligen var ovärderligt.



var så fin.


Invändigt har de målat alla rummen själva. I salen var kulören på den liggande panelen och taket i väldigt bra skick så här valde de att bara måla om den stående panelen. Men det var ett tidsödande arbete att få fram rätt nyans då färgen upplevdes olika beroende på ljusinsläppen från fönstren i de olika väderstrecken.
Tidigare låg köket i det rum som man i dag har gjort om till badrum, med vitt kakel i halvförband och kalksten på golvet. Köket kändes felplacerat utifrån hur byggnaden skulle användas nu så Josefin och Ilias sökte tillstånd hos länsstyrelsen för att få lov att sätta in två fönster i samma stil som de gamla fönstren i väggen bakom där koret hade varit placerat. Ansökan beviljades och paret kunde genomföra sina planer.
– Att placera köket i koret kändes självklart, det är ju hemmets hjärta och vi ville ha det på en central plats. Det är en härlig känsla att det är beläget lite högre än resten av rummet, det känns väldigt fint att stå där och blicka ut över salen.





Planerar övervåning
Det gamla kapellet har utöver kyrklig verksamhet även använts som skola och lärarinnan hade sitt sovrum på övervåningen, där Josefin och Ilias nu har sitt gästrum. Där Otis och Vigo har sitt rum var tidigare lärarinnans vardagsrum och Josefins och Ilias sovrum är i den gamla skolsalen, där den stora svarta tavlan har fått vara kvar och minner om tiderna som varit.
På 30-talet sänkte man taket i kyrksalen för att det var svårt att värma upp den.




Kanske såg ni tv-programmet ”Husdrömmar” för något år sedan och följde Josefins och Ilias resa där. Arkitekten Gert Wingårdh tyckte att det skulle vara en bra idé att öppna upp det sänkta taket. Men Josefin och Ilias kände att takhöjden var fullt tillräcklig med sina sex meter, och planerar att göra ett rum på övervåningen.
– Det var väldigt kul och spännande att vara med i en tv-produktion som ”Husdrömmar”, men också väldigt nervöst när vårt avsnitt skulle sändas. Men det har varit många positiva reaktioner, säger Josefin.