Känslan för hantverk och mode och naturens skönhet genomsyrar allt Lars Nilsson gör. Nu är han aktuell med textilier, en lampa och nya mattor.
Lars Nilsson är modedesignern som lämnade Sverige som 18-åring i mitten av 1980-talet för att arbeta på de stora modehusen i Paris, och senare även New York. Han har kontakter i modevärlden som få andra svenskar efter sin tid hos bland andra Chanel, Christian Lacroix, Christian Dior, Balmain, Ralph Lauren, Bill Blass och Nina Ricci och han har klätt kändisar som Jennifer Aniston, Renée Zellweger och Anna Wintour. Numera delar han sin tid mellan Paris och Rättvik i Dalarna och även mellan mode- och inredningsdesign.
I vår kommer resultatet av ett samarbete med Klässbols och egentligen skulle vi ha träffats i Stockholm. Men som så ofta de senaste åren fick vi raskt ändra planer och i stället sitter vi i videomöte, Lars Nilsson i sitt hus i Dalarna med dalahästar på rad i bakgrunden och jag själv i mitt kök i Stockholm.
Lyckligtvis har jag fått möjlighet att både se och känna på kollektionen ”IV Klöver” innan vi ses. Mönstret har en klassisk komposition som bygger på romber och fyrklöver, allt tecknat för hand av Lars Nilsson. Det är så han arbetar med sin design: han skissar och skissar för
hand, färglägger med akvarell och låter den kreativa processen leda honom framåt.
– Jag undervisar en del och brukar säga till mina elever att man måste leka sig fram – man kanske har en idé, men handen tar en vidare och det blir något annat.
Berätta om mönstret ”IV Klöver”.
– Jag ville göra ett grafiskt mönster som skulle passa med de mönster som redan finns hos Klässbols. Jag satte mig och skissade för att få in känslan i händerna och började med fyrklövern, som jag alltid har samlat på. Det är fem eller sex olika fyrklöver i mönstret och om man tittar runt duken så kan man se att alla avslutningar är olika. Inspirationen till diamantmönstret kommer från Leksandsdörren. Jag har ju suttit här i Dalarna och jobbat och då plötsligt går man förbi en dörr och tänker: ”Vilket vackert mönster!”
Du säger att du samlar på fyrklöver, hur hittar du dem?
– Jag hittar fem sex stycken varje sommar, ibland fler. Om jag är ute på en långpromenad eller i trädgården så kanske jag hittar en och sedan en till – de sitter där och väntar på en på något vis. Jag brukar lägga dem i böcker.
En annan inspiration i arbetet med kollektionen var den franska författaren Louise de Vilmorin, som bland annat är känd för att ha skrivit Coco Chanels biografi på 1950-talet. Louise de Vilmorin kom från en familj som sedan 1700-talet försett franska odlare med fröer och Lars har inspirerats både av kopplingen till växtlighet och odling och av de bilder han sett av hennes elegant inredda hem. Målet för arbetet med mönstret var att göra någonting som skulle kunna passa i den inredningen – klassiskt, elegant och ändå lekfullt.
Arbetet med kollektionen började för ungefär tre år sedan efter att Lars blivit presenterad för Dick Johansson på Klässbols, som bjöd honom till
Värmland för att se tillverkningen i linneväveriet. Han fick frågan om han kunde göra ett mönster för dem och kände att han ville göra något som också passade både i dukar och i möbeltyg.
– När jag var i Klässbol såg jag ett tyg som var en reproduktion av ett äldre mönster och som var vävt för ett rum på slottet. Jag tittade på det tyget som var vävt med ull på linnevarp och funderade på om man kunde ta det vidare. Vi beställde hem sex sju olika färger och testvävde och den gröna och blå blev en bra start. Med den vävteknik som de använder så kan man använda båda sidorna som framsida.
Parallellt med ”IV Klöver” har du jobbat med ett annat projekt med Nittsjö keramik. Kan du berätta om det?
– Min mamma gick bort 2018, så 2019 tog jag ett halvt sabbatsår och var en del i hennes hus i Dalarna. Jag tog kontakt med Nittsjö och under pandemiåret kunde jag sitta i en stor lokal hos dem och jobba utan att känna mig stressad av pandemin. Jag tog fram en lampfot, en kopp och ett fat och en liten vas.
Lampfoten har jag förstått är en del av ett större projekt?
– Ja, idén var att göra en lampa tillsammans med tre svenska företag. Det är Bergo som har gjort lampskärmen, Klässbols har gjort tyget och Nittsjö lampfoten. Det är tre svenska företag som aldrig har jobbat tillsammans och det känns roligt att knyta ihop dem. Jag känner att det finns vissa paralleller till när jag jobbade hos Christian Lacroix. Hos honom jobbade man alltid mycket med händerna. Man började med materialet och draperade tyget på modellen och jag har lärt mig mycket från den tiden och från ateljéerna i Paris. När han jobbade med bijouterier så tyckte han att det var intressant att få olika människor som inte hade jobbat tillsammans tidigare att göra saker ihop.
Intresset för textilier och hantverk och mode kom tidigt för Lars och mycket genom hans mamma. Han berättar om hur hon samlade på textilier – både traditionella allmogetextilier och 1900-talsdesign, som Astrid Sampe. Och i huset i Rättvik finns spår av hur hon som ung arbetade med bijouterier, i form av 60-talsbroscher från Balenciaga och tomma kartonger märkta Dior.
– Mamma var väldigt intresserad av hantverk och som ung jobbade hon med bijouterier på NK och då hade de ju alla de stora märken som Balenciaga och Dior. När jag var femton sexton år brukade vi åka till Stockholm från Örebro för att gå på Svenskt Tenn och hon visade mig möbler och textilier, så det är något jag är uppvuxen med.
Det var också Lars mamma som introducerade honom för Axel Munthe, en person vars miljöer har betytt mycket för hans design på senare år. Det var när han hade möjlighet att bo en längre tid i Munthes hem Villa San Michele på Capri som Lars skapade sin första inredningskollektion, ”Capri”, för Svenskt Tenn 2018.
Men det första mötet med Axel Munthes värld ägde rum långt tidigare, när en tonårig Lars och hans mamma gick en guidad visning på Munthes Hildasholm i Leksand.
– De hade precis börjat ha visningar på Hildasholm och vi åkte dit. Det väl åtta tio personer där och det var Malcolm Munthe, Axel Munthes son, som guidade och vi fick världens rundvandring! Det där satt kvar i huvudet länge, och senare när jag besökte Capri och Ischia sa min mamma: ”Du måste titta på Villa San Michele, det var Axel Munthes hem.” Jag åkte dit och blev helt förälskad i stället. Femton tjugo år senare sökte jag stipendium för att få bo och arbeta där och jag trodde aldrig att jag skulle få det och så fick jag den möjligheten. Det var underbart!
Det finns ofta en anknytning till naturen i din design. Vad betyder naturen för dig?
– Här i Dalarna har vi verkligen fyra årstider, till skillnad från i Frankrike där det är ganska milt på vintern. Det har varit jätteintressant att kunna vara här en längre tid, för annars har jag varit i Frankrike mer eller mindre hela tiden sedan jag flyttade dit när jag var 18.
Är du trädgårdsintresserad?
– Jag tycker att det är kul, men är ingen specialist. Min man Harrison får ta hand om det. Men många av mina projekt är inspirerade av trädgårdar i Frankrike och England. Harrison är engelsman och vi har åkt runt till fantastiska trädgårdar i England på somrarna.
Det är fortfarande Frankrike som är hemma för Lars Nilsson, men de senaste åren har han tillbringat mer tid än tidigare i Dalarna och det som skulle bli en lugnare period med tid för eftertanke blev också en mycket kreativ tid med nya kontakter och projekt. Nyheterna för Klässbols, Nittsjö och Bergo kommer alla nu under våren, liksom nya mattor för Vandra Rugs, ett företag som Lars samarbetat med sedan de gjorde mattorna i hans ”Capri-kollektion” för Svenskt Tenn.
– Jag har designat fem nya mattor för Vandra och de kommer att presenteras på Maison & Objet i Paris.
Har du något annat på gång?
– Jag har konsultat en del för en amerikansk dam som designar ganska klassiska kläder och vill att allt ska vara tillverkat i Frankrike. Jag har mycket kontakter med tillverkare och eftersom hon är helt utomstående så har jag lyckats få in henne på väldigt bra ateljéer. Så det blir lite mode också …