Intervju: Sebastian Schildt om hyllade mat- och designdestinationen Oxenstierna

Silversmeden Sebastian Schildt arbetar med kvalitet och hantverk i fokus i allt han gör. Nu har han öppnat restaurang och startat ett nytt designvarumärke.

Sebastian Schildt är både en välkänd person och en doldis i Sveriges designvärld. Han är silversmeden som länge varit känd för sin förmåga att smida corpusföremål, som ställs ut både i Sverige och utomlands. Han älskar ädelstenar och smider även smycken i sin smedja på Östermalm i Stockholm – en smedja som är den största i Sverige, med nio platser för silver- och guldsmeder. Utöver detta driver han sedan tio år tillbaka Galleri Sebastian Schildt på Strandvägen, en av de främsta arenorna för konsthantverk i Sverige. 

När det gäller att uppmärksamma kvalitet i design och hantverk är han en centralgestalt och eldsjäl och när han nu tagit steget att öppna restaurangen Oxenstiernan i lokalen intill smedjan och samtidigt lansera det nya varumärket Subjective tillsammans med sonen Ruben är det både ett naturligt och ett väldigt oväntat steg. Naturligt, eftersom han länge arbetat gränsöverskridande med kvalitet i fokus, oväntat, eftersom det är svårt att se hur tiden kan räcka till ens för en så engagerad person som Sebastian Schildt.

Oxenstiernan ligger i Oxenstiernska malmgården på Östermalm i Stockholm.

För att få veta mer om Sebastian Schildt och hans planer kommer jag till restaurang Oxenstiernan, som ligger i Oxenstiernska malmgården på Östermalm, en gård som funnits på platsen sedan början av 1700-talet och som numera förvaltas av Statens Fastighetsverk. Restaurangen har en matsal som är helt inredd med ny, unik design tillverkad i Sverige och ritad av svenska formgivare. I köket lagas mat av enbart närproducerade och ekologiska råvaror och personalen har kläder sydda i ett tyg med mönster av textildesignern Gunilla Lagerhem Ullberg. Det är en stillsam plats som andas kvalitet, Sebastian Schildts eget universum och en perfekt plats för att förstå vem han är och vad han vill skapa.

Vem är då Sebastian Schildt och hur började det? Kan du berätta lite om din bakgrund?

– Jag halkade egentligen in på silversmidet. Jag är gammal waldorfskolelev och då får man mycket hantverk i sig och det var något jag tyckte om. Jag ville hålla på med stenar och frågade först några guldsmeder om jag fick sitta hos dem. När alla sade nej tänkte jag att jag skulle fråga hos några silversmeder och jag fick till slut chansen att sitta hos silversmeden Jan Brunk.

Hur mycket hinner du ägna dig åt silver- och guldsmide nu?

– Just nu har det varit en ganska lång period när det inte har varit så mycket som det brukar vara. Jag vill för mycket – det är mitt problem och min tillgång, kanske. Allt vävs ihop. Folk säger att jag jobbar väldigt mycket och så kan man ju se det, men jag ser det mer som att jag lever mitt liv. Men silvercorpus ligger mig varmt om hjärtat och jag har bland annat blivit inbjuden till en utställning i Venedig i vår, vilket är väldigt roligt. Jag har blivit förknippad med kannor och ska göra en ny kanna till utställningen.

Tallrikarna och skålarna tillverkas av Gustavsbergs porslinsfabrik och är designade av Anna Lerinder, som också handmålar dekoren.

Hur hamnade du på den här platsen?

– Det var först verkstaden som flyttade hit. Jag hade en lokal på Nybrogatan, men blev utkastad när Östermalmshallen skulle renoveras för sex år sedan. Någon tipsade om att det fanns lokaler som stod tomma här så jag ringde Statens Fastighetsverk och de sa ”det är precis dig vi letar efter”.

När verkstaden flyttade in 2015 hade Gysinge Centrum för byggnadsvård en butik i det som nu är restaurangen. Sebastian blev inspirerad av den unika miljön med de gamla husen som ligger lite undanskymt, men ändå mitt på Östermalm, och tankar på att skapa en mötesplats för konst och design i någon av lokalerna i området väcktes.

– Det hade bubblat i bakhuvudet att jag ville kombinera mat, vin, design och konst och när sedan plötsligt Gysinge flyttade för några år sedan så öppnades en dörr. Jag gick till Fastighetsverket och presenterade en galen idé och jag är imponerad av att de hakade på den.

Åsa Pärson har skapat ett nytt rutmönster till servetterna som produceras av Klässbols för Subjective.
All inredning i restaurangen är av svenska formgivare och tillverkad av svenska producenter. Lampa av Mats Theselius med motiv av hans dotter Alice.

Redan för tio år sedan hade Sebastian startat galleriet, som numera ligger på Strandvägen. Där vill han lyfta ”en kulturskatt som vi ofta glömmer”: objektskonsten, brukskonsten eller konsthantverket. I galleriet har han ställt ut föremål av svenska och internationella konstnärer och skapat en plats för högkvalitativt hantverk. Under de år som gått har han sett kunderna bli äldre och insett att det behövs ytterligare en del i verksamheten för att kunna fortsätta och även kunna locka yngre kunder. Lösningen blev tanken på en restaurang, som samtidigt är en mötesplats för alla sinnen.


– Alla säger ”du är galen som ska öppna en restaurang, det är det svåraste som finns”. Men jag har drivit galleri och det kan inte bli svårare än så. Jag kände att jag ville göra det här på mitt sätt och då visste jag att jag måste hitta en kvinnlig kökschef, som inte sitter fast i gamla 

hjulspår. Det kanske är fördomsfullt, men jag tror att det är lättare att tänka nytt med en kvinna som kökschef.

Efter många turer och förseningar öppnade restaurang Oxenstiernan i somras med Elvira Lindqvist som kreativ ledare. Hon var tidigare kökschef på Fotografiska och redo att kasta sig in i ett nytt projetkt. Inriktningen är att servera mat som är närproducerad, hållbar och i rätt säsong. Det är kvalitet, som inte ska kännas exkluderande, något som är viktigt i hela projektet och där inredningen är en viktig del.

Glas och karaff av Simon Klenell, blåsta i hans hytta i Gustavsberg.

Kan du berätta lite om inredningen?

– När jag skulle öppna restaurangen ringde jag runt till mina kompisar och frågade om de ville vara med och bidra med något och alla var entusiastiska. Men ingen fick veta vad de andra gjorde, utan jag har velat att de ska göra sin grej.  

Sebastian visar på lamporna som hänger över varje bord och är designade av Mats Theselius utifrån en teckning av My little pony som hans dotter gjorde när hon var liten, och på de stora rutiga servetterna av Åsa Pärson som hänger på en särskild krok i kanten av bordsskivan, som exempel på hans tanke med inredningen: opretentiös, personlig och kvalitativ. Och så klart helt tillverkad i Sverige. Mycket av inredningen har Sebastian Schildt själv tillverkat i sin verkstad, som handfaten och lampetterna på toaletterna och lamporna av Mats Theselius, annat tillverkas av exempelvis Klässbols Linneväveri, porslinsfabrikerna i Gustavsberg och Lidköping eller i Simon Klenells nystartade glashytta i Gustavsberg.

– Jag insåg snart att det inte går att producera handgjorda, unika saker till en enda restaurang så jag tänkte att sakerna ska vara till salu. Jag pratade med min son Ruben om han ville vara med och så startade vi ett nytt bolag tillsammans: Subjective. Det är ett nytt svenskt designbolag. Vi vill ta fram vacker, ny formgivning, men också göra vad vi kan för att stimulera och bevara den spillra av svensk industri som finns kvar. Allt ska vara producerat i Sverige – kan vi inte det så blir det inget.

Metallvaser i form av små dosor med hål för en blomma, design Carina Seth Andersson.

Varumärket Subjective lanserades samtidigt som restaurang Oxenstierna öppnade och tanken är att man ska kunna köpa det porslin man äter på och de glas man dricker ur i själva restaurangen och i företagets webbshop. Här finns, vid sidan av Åsa Pärsons rutiga servetter och Simon Klenells glas, tallrikar och skålar av Anna Lerinder, kaffekoppar av Tilde Ullberg och glasburkar med lock av Monica Förster, vaser av Carina Seth Andersson. Tanken är att fler av restaurangens föremål snart ska finnas att köpa och nya produkter av fler formgivare är på gång.

– Vi har ju hamnat i en skev världsbild. Det låter pretentiöst, men vi vill att det ska vara det här som är normen – att det ska vara självklart att man vill ha ett svenskproducerat föremål och att alla på vägen ska kunna ha en vettig inkomst på det. 

Teservis av Alexandra Nilasdotter för Subjective.

Utan någon marknadsföring har restaurangen haft i princip fullt sedan den öppnade och Sebastian har märkt att gästerna kommer tillbaka. Med verkstaden, galleriet, restaurangen och Subjective bygger han en verksamhet med grundidén att ”om man samlar så många eldsjälar som möjligt inom alla områden och för samman dem då kan det inte misslyckas”.

– Det är en väldigt fin harmoni i att kunna erbjuda en plats som erbjuder det bästa vi har i Sverige, oavsett om det är kaffekoppen eller morötterna.

Rulla till toppen