Från Mosebacke till Malung – familjen bytte trean mot träslott

Alldeles intill Västerdalälven, med utsikt mot vitrappade Malungs kyrka, tronar en pampig trävilla. Enorma småspröjsade fönster, liggande panel på halva fasaden, pärt i mörk färg upptill och en bred trappa upp till entrén med pardörrar berättar att den här byggnaden är något utöver det vanliga. Byggnadsställningen på balkongen ovanför entrén skvallrar om att renovering pågår, mer än så hinner vi inte tänka innan Malin och Mats Ymell slår upp dörrarna.

– Ja, vi blir bortskämda här, utbrister Malin samtidigt som hon visar in till en storslagen hall med över fyra meter högt i tak och bröstpaneler som sträcker sig en bra bit upp på väggarna.

– Innan flytten bodde vi fyra personer på 65 kvadrat vid Mosebacke, så det här är lite skillnad, fyller Mats i.

– Vi älskade verkligen vår lägenhet i Stockholm men vi började känna att vi behövde något större. Vi gick på en del visningar men insåg snart att skulle barnen få varsitt rum så måste vi börja jobba mycket mer, berättar Malin.

Så fick hon och Mats span på att det stora pampiga huset i Malung var till salu. Malin är uppvuxen här så för henne var det inte jättesvårt att tänka sig ett liv på en mindre ort.

– Ändå låg jag vaken och grubblade en hel natt. Morgonen därpå sa Mats att att han var öppen för att kolla på huset, ”Jobb får vi, det löser sig”, sa han, berättar Malin.

Vid det laget var budgivningen redan i gång så Malin och Mats mer eller mindre kastade sig upp till Malung. Och snart hade de vunnit budgivningen.

Strax efter att köpet gått igenom fick Malin och Mats, genom en slump veta att det skulle hållas en auktion med möbler och saker från huset. Då var det bara att slänga sig i väg upp till Malung igen för att försöka ropa tillbaka en del saker. För vid det här laget hade de ju insett att familjens gamla möblemang från lägenheten inte skulle räcka långt på 500 kvadratmetrar.

– Vi ropade tillbaka de saker vi gillade mest. Bland annat den stora mattan i vardagsrummet och den maffiga spegeln i hallen, berättar Malin.
– Och när vi gjorde det hurrade andra deltagare på auktionen, för de tyckte att det var roligt att en del grejer blev kvar i huset, minns Mats.

Malungsgården med yasuragi och yoga

Många på orten har minnen från huset, som heter Malungsgården. Här har nämligen varit både gästgiveri, festlokal och musikverkstad. Den kända kocken Gert Klötzke bodde här en tid i sin barndom då hans föräldrar drev festvåning i husets entrévåning.

Även Mats och Malin har delvis flyttat in sina respektive arbeten i huset: Mats, som är musiker och bland annat har skrivit musik till Måns Zelmerlöw, Larz-Kristerz hit ”Carina” och på meritlistan har flera Billboard-ettor, har sin studio under takåsarna.

Malin, som är samtalsterapeut och yogainstruktör, har ett litet samtalsrum och en yogastudio i ett stort rum på ovanvåningen. I källaren har de nyss installerat ett påkostat yasuragi där sällskap kan boka in sig, och under takåsarna finns sängar för övernattande gäster.

– Vi har ett slags BBB kan man säga, säger Mats med ett skratt. Bastu, bed and breakfast!

Under pandemin har de av naturliga skäl inte haft så många övernattande gäster men deras yasuragi har bokats av mindre sällskap och här erbjuds bland annat paket med japanskt bad, bastu, yoga och sushi från den lokala restaurangen. Längre fram hoppas de att Malungs berömda dansbandsvecka kan generera övernattningar.

Under de fyra år som familjen bott i huset har de också hunnit renovera en del av bostadsytan, framför allt köket. Det som en gång i tiden var ett riktigt herrgårdskök, var väldigt bedagat när Ymells flyttade in.

– Varken spisen eller avloppet fungerade och det var riktigt omysigt. Vi kunde inte laga mat här i början, det var färdig lasagne i mikron varje dag, säger Malin.

Ett tag var det så illa att barnen Mingus och Memphis bara ville vara hos mormor, som också bor i Malung. Och det upplägget fungerade rätt bra för det gav Mats och Malin tid att städa och fixa i huset som genom åren inhyst såväl generalstab som studentkompani och anställda hos en lokal industriman. Därtill har det varit disponent­bostad, bostad för häradshövding samt kontor och festvåning. Alla dessa liv hade lämnat sina spår i huset, som nu skulle bli ett hem för en modern familj.

– Barnen klagade och sa ”Vi vill inte vara i fulhuset, det luktar illa och vi vill äta vanlig mat, som spaghetti och köttfärssås, sådant som finns i Stockholm”.
Men efter en tid blev det rent och fint i huset, barnen fick dagisplats och började i skolan och kompisar sprang över för att leka.

– Nu har det svängt över till att de älskar att bo här och de spelar fotboll och hockey. Men de har kvar en bit av Stockholm i sig och det har vi också. Vi känner oss alltid hemma där också, säger Mats.