Vid en första anblick är det nybyggda huset i Sollentuna avskalat och diskret. Men det är på utsidan. Inomhus balanseras den strama arkitekturen av en inredning som signalerar värme och bekvämlighet.
I Sollentuna norr om Stockholm, några hundra meter från Edsviken, ligger två hus med grå puts, stora fönster och en strålande utsikt mot vattnet. Bägge husen är byggda av Johanna och hennes man.
– Vi ville inte att husen skulle vara precis likadana, mer som ”kusiner”. De skulle vara i samma stil, men ta vara på respektive tomts förutsättningar, säger Johanna, som bor i det främre huset tillsammans med sin familj.
Familjen hade bott i området i flera år och trivdes bra, men ville komma närmare vattnet. De hittade ett äldre hus på en tomt precis vid viken. Tanken var redan från början att bygga två hus, för att kunna sälja det ena och finansiera hela byggprocessen.
Enligt detaljplanen var tomten stor nog att stycka av och efter tre års funderande satte de i gång processen. Familjen tog in förslag från fem olika arkitektbyråer och valet föll på Arrhov Frick, som tidigare hade ritat en privatbostad i Nacka som de gillade.
– Vi träffade dem och de hade en genialisk lösning för tomterna som gjorde att man kunde optimera ytan. De ritade två hus som vi tyckte var jättefina
Dubbel takhöjd
De nya husen började byggas 2015 och sommaren 2016 kunde familjen flytta in. Johanna och hennes man hade byggt hus och inrett vindsvåningar tidigare och kunde processen. Samtidigt, konstaterar hon, tar ett så stort projekt alltid mer tid än man räknar med.
– Jag har lagt hundratals timmar på ritningar av detaljer och inredning, kontakt med leverantörer och platsbesök flera gånger i veckan för att lösa frågor som uppstått.
Från utsidan är husen strama och har en lite nybrutalistisk känsla. Johannas hus har tre våningar med takterrass och fasaden är klädd med grå sockelputs som är impregnerad och tålig mot vatten och vind.
Väl inne slås man av kontrasterna mot den modernistiska exteriören. Vardagsrummet har dubbel takhöjd och stora fönster som drar in ljuset och erbjuder en panoramavy mot vattnet. Väggarna är putsade och målade i en ljust varmgrå färg och på golvet ligger vitoljad fiskbensparkett. Överallt hänger konst, ett intresse som Johanna och hennes man delar – i kravspecifikationen till arkitekterna stod att det skulle finnas plats för mycket konst.
De råa materialen, takhöjden och den minimalistiska känslan i materialen bryts av med mjuka färger och möbler som signalerar bekvämlighet. Johanna föredrar inredning med karaktär – som tar för sig och gärna kontrasterar i färg och form – framför det neutrala och stilrena. Hellre italiensk design och 70-tal än skandinavisk minimalism, och aldrig form utan funktion.
– Jag ville skapa en beständig känsla, det var därför vi valde fiskbensparkett och marmor i badrummet. Materialen är valda för att bli en fond för inredningen. Många som kommer på besök blir förvånade över att det är så trivsamt.
Bjälklaget får synas
En betongbro med mörkgrått metallstaket går mellan ungdoms- och vuxenavdelningen på övervåningen. Den binder ihop vardagsrummet med övervåningen.
– Bron är bjälklaget som bildar plan tre. Jag gillar att man kan se det, det finns en ärlighet i det.
Köket är diskret placerat och platsbyggt i fabrikslackad varmgrå mdf, med bänkskivor och stänkskydd i marmor. Johanna har designat köket och resten av interiören – från skåp till garderober och hyllor – i samarbete med Arrhov Frick. Allt har tillverkats i en fabrik i Polen och sedan fraktats till Sverige.
– Allt vi har valt ska bilda en neutral bas med hög kvalitet. Materialen ska hålla länge och åldras vackert.
Genom hela huset vrider sig en nästan tio meter hög spiraltrappa i metall. Den kom i sektioner och fick byggas ihop på plats. I grannhuset har man satt trä på trappstegen för att minska att trappan ”sjunger” när man går i den, och den diskussionen har funnits även hemma hos Johanna.
Men att ändra på trappan skulle förändra karaktären i huset, tycker Johanna, och det vill hon inte. Just här väljer hon form före funktion.
– Skulle man sätta trä i den så skulle den bli som vilken trappa som helst, och det är jag inte så sugen på. Jag älskar det här huset, det är tidlöst och harmoniskt. Det jag är mest nöjd med är att det inte har en nybyggd känsla, men också kontrasten mellan den strama exteriören och den mjuka interiören, det blev precis som jag tänkt mig. För mig är det här huset en juvel.
