Det finns enkla renoveringsprojekt och hopplösa fall. Och så finns det renoveringshistorier som överträffar verkligheten. Historien om Fredriksbergs herrgård är precis en sådan.
Det är en solig vårvinterdag och på Fredriksbergs herrgård, sex kilometer utanför Ystad, har Anna Åkerman och Jimmy Nilsson dukat upp en magnifik frukost på den soldränkta glasverandan.
– Under vinterhalvåret är vi inte så mycket på verandan, säger Anna. Men så fort vårljuset återvänder äter vi våra helgfrukostar här. De är vår återhämtning efter en intensiv arbetsvecka.
Historien om Annas och Jimmys väg till en stor herrgård började redan 1997 då Anna körde fel och åkte förbi en gammal byggnad som låg inbäddad i grönska. Likt ett glömt hus i Törnrosasömn, minns hon.
– Ända sedan jag var liten har jag dragits till ödehus. Jag stannade bilen, gick runt huset och tittade in genom fönstren. Jag såg kakelugnar, pardörrar och gamla snickerier, men inga möbler. Det var helt tomt och magiskt vackert.
Under flera år blev huset hennes ”hemliga tillflyktsort” dit hon regelbundet återvände för att tanka energi. Våren 2011, några månader efter att Anna och Jimmy blivit ett par, visade hon ödehuset hon förälskat sig i.
– Jag förstod Annas passion för huset, säger Jimmy. Som murare såg jag att det var ett gediget stenhus, värt att göras vid. Men hur skulle vi med våra vanliga löner ha råd att värma upp det? Det var den stora haken.
Fick köpa drömhuset
Fredriksberg byggdes 1796, var privatägt i drygt 150 år och hade under de senaste åren varit i Fortifikationsverkets ägo. 2013 fick Anna veta att verket skulle avyttra egendomen. Bland alla spekulanter som kom till visningen i augusti fanns hon och Jimmy.
– Jag ville få uppleva det invändigt åtminstone en gång, säger Anna. Alla salonger och rum var målade i samma gula färg, golven täckta av linoleummattor – och ändå: det här var mitt livs drömhus.
Två månader senare fick de husnycklarna. Fredriksbergs herrgård var deras.
Att bli ägare till en nedgången herrgård med 550 kvadratmeter boyta utan fungerande värme och vatten kräver en handlingsplan, uthållighet och mycket energi. Speciellt om man har bestämt sig för att göra det mesta själv. Anna och Jimmys tidsplan var på två år – fem timmar varje vardagkväll efter arbetet, fjorton timmar per dag på helgerna. Sova åtta timmar varje natt, inte slarva med maten.
– Vi satte fritid och socialt liv helt på paus under denna period, säger Anna. Ingen trodde att vi skulle klara det, men vi vet vad vi kan. Klart att vi blev trötta, men insikten om att vi hade fått köpa detta unika hus, liksom upplevelsen att se hur salong efter salong förvandlades, var den bästa motorn.
Numera har herrgården återfått sin forna glans, på Annas och Jimmys vis: nedtonade färgskalor, maffiga textilier och klassiska tapeter. Högblankt och rått, nytt och gammalt – en essens av Annas och Jimmys olika smaker. Ett gemensamt livsverk.
– Husets grundskick var fantastiskt, säger Jimmy. Gediget murade väggar, vackra originalgolv under lager av masonit och plastmattor, kärnvirke i alla lister, foder och fönsterbågar. En väl fungerande planlösning på undervåningen. Här fanns så mycket vi kunde spara.
Renoverade 42 fönster
Anna och Jimmy rensade bort 30 ton plywood, masonit, plastmattor, väv, gammal puts och annan påbyggnad. Dålig puts knackades ner och ny kom upp på väggar och innertak. 42 fönster slipades, kittades och målades om. Alla originalsnickerier och dörrar slipades och målades. Väggar fick nya färger och tapeter kom på plats, parkettgolv betsades och lackades, trägolv målades. Efter fyra månader var nästan hela undervåningen klar och paret flyttade in i en av herrgårdens salonger.
– Trots att badrummet inte var klart var det en lättnad att flytta in, säger Anna. Allt blev så mycket enklare när vi kunde sova här.
När Anna och Jimmy ser tillbaka på sin husresa är det själva möbleringen som båda tyckte var utmanande. De ville bygga upp ett gemensamt hem från grunden, inte para ihop sina respektive möbler.
– Det var svårt att hitta tillräckligt maffiga möbler som fungerar i riktigt stora salonger. Hur stora än möblerna var såg de ut som miniatyrer när de kom hit, säger Anna. Men det löste sig till slut. Vi tycker om när det är elegant, lyxigt och mustigt. Det har vi lyckats skapa här.
Och de höga värmekostnaderna då?
– Jordvärme och IVT-pump, säger Anna och skrattar. Jag lärde mig allt jag kunde om värmesystem och
fastnade för detta. En dyr investering, men den betalar sig på sikt.
