Från ett läckande och håligt vrak till en sagolik villa med tidstypiska detaljer och en underbar punschveranda. Efter 15 år av renoveringar kan äntligen Malin och Fredrik Tjärnström njuta av att vara i hamn – med havet och högresta träd som närmaste grannar.
Det är en varm försommardag i skånska Ljunghusen, ett par mil söder om Malmö. Meteorologerna har lovat regn till kvällen, men det kommer att vara uppehåll i flera timmar till. Malin Tjärnström har en ledig dag och är ensam hemma. Hennes man Fredrik arbetar och barnen är i skolan, än har inte sommarlovet börjat.
– Vårt hus är min lyx i vardagen. Jag tycker om att skrota runt här hemma. Påta lite i trädgården, slänga in en maskin, ta en koppa java. Bara hygge sig. Det är en ynnest, säger Malin.
Kanske njuter Malin lite extra av hus och vardag i detta nu. Inga stora renoveringsprojekt som väntar, inget i pipeline som kräver att bli gjort.
– Vi måste inte ha några projekt på gång för att känna att vi lever. För oss har det hela tiden funnits en orsak till det vi har gjort i våra hus. Småprojekt är kul att ha, men att dra i gång något stort arbete har vi inga planer på.
Malins och Fredriks husresa började 2006 då de, som nyblivna föräldrar till dottern Chloe, lämnade lägenheten i Malmö för en liten stuga i Ljunghusen. En väldigt blå stuga som paret döpte till “Smurfhuset”. Den byggde de ut, målade om, gav nya fönster. Någonstans visste de dock att stugan bara var en mellanstation på färden.
En dag var det dags se sig om efter något annat, trots världens bästa grannar och trots att familjen stortrivdes. Men familjen hade utökats med lillebror Charlie och större boyta stod på önskelistan. “Något annat” blev ett sorgligt hus i närheten från 1917. För hur kul är det med vattenläckor, bärande balkar i dåligt skick, innerdörrar med hål, en orange presenning som verandatak och en gråflammigt putsad fasad? Addera flertalet brokiga tapeter, plastmattor och en igenvuxen tomt. De flesta spekulanter ville riva “skrället” för att komma åt tomten.
Förälskade i möjligheterna
Men Malin och Fredrik ville ge vraket en chans.
– Vi blev inte förälskade i huset, men i möjligheterna. Vi skulle kunna skapa något härligt här och väcka huset till liv igen. Ägaren, som bodde i Frankrike, tyckte om vår plan och sålde till oss i november 2013.
Man renoverar inte färdigt ett vrak på ett halvår, men man kan få det i beboligt skick. När familjens flyttlass anlände i slutet av juni följande år hade Fredrik och Malin slitit varje kväll efter jobbet och varje vaken timme under helgerna. Malins pappa ingick också i “arbetslaget” medan hennes mamma var med barnen i Smurfhuset. I vraket togs gamla trägolv fram, träpanel sattes upp på väggarna och så målades det – i många, många timmar.
– Varenda synlig millimeter av detta hus har jag målat, både på ut- och insida, säger Malin.
Det finns ett påtagligt lugn och en harmoni i huset. Kanske är det frånvaron av starka färger som skapar atmosfären. Kanske är det de gröna, grå och beige tonerna som löper likt en röd tråd genom hela huset. Eller de noggrant utvalda möblerna i sovrum, vardagsrum och punschveranda. Tidstypiska detaljer som beslag, spegeldörrar, fönster, handtag och strömbrytare fångar fint upp husets rötter. Färgval och material ger det avslappnade uttrycket. Här hänger allt samman stilmässigt.
Inga skådebröd
Malin tycker om när möbler och textilier är “på riktigt”. Klassiker som håller över tid. Inga kopior; det äkta känns så fint, anser hon. Och ja, varje pryl i huset är noga utvald, allt från slevar och bunkar till bord och stolar. Men allt ska användas.
– Man får inte vara så rädd om sina saker att man inte vågar använda dem, det är livet alldeles för kort för, säger hon. Här finns inga skådebröd. Jag använder alla mina favoritsaker så mycket jag kan.
Det har varit en lång väg att färdas till husets nuvarande skick. Någon tidsaspekt har aldrig funnits eftersom de gjort det mesta själva. Efter första halvårets storslit har tvättstuga, gästtoalett, punschverandans nya golv, tak och vinterisolering avlöst varandra i den takt Malin, Fredrik och plånboken klarat av. Ovanvåningen med sovrum och badrum har tagits pö om pö. Och så har även detta hus förärats med fina extra bonusprojekt – en stor veranda med tak samt en balkong utanför Charlies rum. Med åren har listan över utförda förbättringar blivit lång.
– Ibland har det varit tufft, men renovering är överlag inte bara något “jobbigt” att ta sig igenom. Vet man vart man är på väg får man en härlig kraft. Vi är ett förbaskat bra team, Fredrik och jag. Vi har klarat av att renovera och skaffa familj på en och samma gång!
