Många inslag i dagens möbler, hus och inredningsföremål är ärvda direkt från den radikala konstskolan Bauhaus. På bara fjorton år, från 1919 till 1933, gjorde den ett bestående avtryck på senare arkitektur och design.
Nästa år är det hundra år sedan 1900-talets mest inflytelserika konstskola grundades i tyska Weimar. Bauhaus första rektor, arkitekten Walter Gropius, organiserade skolan med det medeltida skråsystemet som förebild med verkstäder för olika hantverk. Till mästare för de olika verkstäderna bjöd han in tidens främsta arkitekter och konstnärer. Här arbetade Ludwig Mies van der Rohe, Marcel Breuer, Marianne Brandt, Wassily Kandinsky och många fler sida vid sida.
Efter första världskrigets slut 1918 var framtidstron stor. En ny och modern tidsålder skulle ta sin början. Men på många håll var oron stor över vilken värld maskiner och massproduktion skulle komma att bygga. Rörelser och organisationer som Arts and Crafts i Storbritannien och Deutscher Werkbund i Tyskland propagerade för att ge massproducerade produkter högre konstnärlig kvalitet genom att involvera konstnärer i tillverkningen. (Samma år som Bauhaus grundades gav Svenska Slöjdföreningen ut Gregor Paulssons skrift “Vackrare vardagsvara” på samma tema.)
STÅLRÖRSMÖBLERNA SKAPAS
Walter Gropius hade en vision om att förena alla klassiska konstnärliga discipliner, som skulptur, målning, vävning med flera, till en ny arkitektur. Vägen dit var att höja hantverkets status jämsides med konstens.
“Det slutgiltiga målet för all konst är byggnaden!” skriver han i inledningen till Bauhausskolans manifest och fortsätter: “Byggnadens utsmyckning var ursprunget till alla visuella konstarter, och den ansågs vara en oumbärlig del av byggnaden.”
I dag förknippar vi kanske Bauhaus främst med några av de möbler som skapades här. I möbelverkstaden reducerade Marcels Breuer stolar och fåtöljer till linjer och plan i sina eleganta stålrörsmöbler, de första i sitt slag. I den grafiska verkstaden lades grunden till dagens typografi och grafiska formgivning. Bauhaus estetik, influerad av samtida konströrelser som konstruktivism och De Stijl, blev enormt inflytelserik. Gropius knöt konstnärer som Paul Klee, Wassily Kandinsky och László Moholy-Nagy till skolan, inte minst för att de inte såg maskinen som ett hot utan som en möjlighet för mänskligheten.
I textilverkstaden experimenterades det med nya material under ledning av den kvinnliga konstnären Gunta Stölzl, och i metallverkstaden skapade bland andra Christian Dell lampor som blivit klassiker.
Men viktigare för eftervärlden var idéerna som formades på skolan. Design skulle användas som en positiv kraft för samhället. Form och funktion skulle gå hand i hand, föremål skulle fungera bra och vara lätta att använda. Material skulle användas på ett ärligt sätt och inte gömmas eller maskeras. Tydligt redovisade material och geometriska former i dagens inredningsdesign är ett arv i rakt nedstigande led från Bauhaus.
Walter Gropius som person satte också sin prägel på skolan. Bauhaus accepterade kvinnliga studenter i en tid när det fortfarande var ovanligt, även om de till skillnad från sina manliga kamrater inte tilläts växla mellan olika verkstäder.
“Sinnet är som ett paraply”, lär Gropius ha sagt. “Det fungerar bäst när det är öppet.”
Den progressiva inriktningen på skolan blev hårt kritiserad i det konservativa Weimar och 1925 flyttade Bauhaus till mer liberala Dessau. Gropius ritade en ny skolanläggning med inslag som sedan dess blivit typiska för modernistisk arkitektur. Men mörka moln började dra ihop sig vid horisonten. Nazistpartiet såg skolan och dess radikala idéer som ett hot och 1932 stängdes Bauhaus i Dessau. Dåvarande rektorn Ludwig Mies van der Rohe öppnade på nytt i Berlin men bara för en kort period. Efter att skolan stängdes definitivt 1933 flydde många lärare och elever från Tyskland och på så sätt spreds Bauhaus idéer över världen.
FUNKISEN FÖDDES
I Europa fick Bauhaus stor betydelse för utvecklingen av funktionalismen, en inriktning inom arkitektur och stadsplanering som omfattade idéer för att omforma hela samhället. Grundtanken var att rationellt tänkande och problemlösning skulle skapa bättre levnadsvillkor för människor. Men det fanns skillnader. Där Bauhaus arbetat för större konstnärlig höjd förespråkade funktionalismen att arkitektur och design framför allt skulle vara sakliga och ändamålsenliga.
År 1927 var Ludwig Mies van der Rohe kurator för bostadsutställningen Die Wohnung i Stuttgart, där arkitekter som Le Corbusier, Walter Gropius och Mies van der Rohe själv medverkade med radikalt nytänkande bostäder. Österrikaren och sedermera svensken Josef Frank, som i unga år var en av funktionalismens pionjärer, uppförde också ett hus här. Utställningen blev funkisens första stora manifestation.
I Sverige hade arkitekten Uno Åhrén kommit tillbaka från Le Corbusiers paviljong på världsutställningen i Paris 1925 och skrivit entusiastiska artiklar om den nya arkitekturriktningen. Tillsammans med Sven Markelius, en annan av funkisens förespråkare, ritade han Tekniska högskolans kårhus “Nymble” som stod färdigt 1928. Två år senare fick funkisen sitt stora genombrott i Sverige med Stockholmsutställningen 1930, med Gunnar Asplund som chefsarkitekt.
De följande decennierna fick riktningen stor betydelse för byggandet av det moderna samhället. Exemplen är många på både lyckade och mindre lyckade projekt, funktionella och billiga bostäder och mindre funktionella förorter i storstädernas utkanter. Men dess avigsidor, som separation från stadskärnorna, storskaligheten och avsaknaden av färg, ligger inte Bauhaus till last.