Tänk om väggar kunde tala! Då hade vi inte behövt leta i arkiven efter husens historia. Men det kan vara rätt skoj också, som att gå på upptäcktsfärd. Lena och Joacim Wictorsson kunde inte sluta när de väl hade börjat forska om sitt hus historia – så här gjorde de.
Intresset för hur vi levt och bott har nog alltid funnits, men med tv-succéer som “Historieätarna” och “Det sitter i väggarna” känns ämnet hetare än någonsin.
Nyfikenheten på historien infinner sig inte sällan just när man flyttat in i ett gammalt hus och gett sig i kast med diverse renoveringsprojekt. När man står där och drar
i gamla plankor kommer frågorna smygande: Undrar när de här sattes upp egentligen? Har det här alltid varit ett kök? Hur många fötter har tassat över de här golven tidigare? Vilka har bott här före mig?
Men längtan efter att känna historiens vingslag kan också vara själva anledningen till att man köper ett äldre hus. Så var det för Lena och Joacim Wictorsson i Lomma. I början av 2000-talet bodde de med sina två söner i ett hus i Åkarp, en typisk “gipslåda” från 80-talet, enligt Joacim.
– Sommaren 2003 hyrde vi ett sekelskifteshus på Gotland och när vi kom hem därifrån sa Lena: “Jag vill bo i ett gammalt hus!”, berättar han.
– Vårt tidigare hus var modernt och fräscht, men jag längtade efter något som hade en själ och en historia, ett hus där människor har fötts och dött, där flera generationer hade gått i samma trappa, fyller Lena i.
– Vi är väl sådana båda två, att vi kan känna en vördnad inför en plats där många bott och levt sina liv, säger Joacim.
Hus från 1800-talet
För att sondera läget på bostadsfronten i grannorten Lomma, där de tidigare bott och gärna ville bo igen, la de upp en bevakning på Hemnet. Redan efter ett par dagar plingade det till. Ett halvhus från sena 1800-talet, med boyta på 75 kvadratmeter, var till salu på Strandvägen. Den långsmala tomten på 269 kvadrat låg så centralt man kan komma, alldeles intill Centrumtorget och ett par hundra meter från Öresund.
Utan närmare betänketid slog de till och lät flyttlasset rulla. Efter två månaders intensivt arbete hade de renoverat ytskikten i samtliga rum, öppnat upp köket mot matrum och vardagsrum.
– Impulsen att ta reda på mer om husets historia kom när en kvinna stannade till utanför staketet och började berätta varmt och levande om Nils Petter Olsson, en tidigare ägare till huset, säger Lena.
Första steget blev att kontakta kommunarkivet. Där hittade de svartvita fotografier från en byggnadsinventering som hade gjorts i mitten av 1970-talet. Originalritningar saknades, men via arkitektkontoret som hade ritat en tillbyggnad i slutet av 1970-talet lyckades de få tag på material som visade hur huset såg ut på den tiden.
Sökte i olika arkiv
Efterforskningarna fortsatte på nätet, där Joacim och Lena sökte efter gamla böcker och vykort, bland annat på Tradera.
– Och så gick vi med i Svenska Byggnadsvårdsföreningen. Som medlem får man deras tidning och i den finns intressanta artiklar om gamla hantverksmetoder och tidstypiska material.
För att kunna återskapa husets stamtavla fick Joacim och Lena lite oväntat vända sig till landsarkivet i Härnösand – där förvarades äldre motsvarigheter till det som
i dag kallas lagfarter (numera kan samma material beställas digitalt på Riksarkivets hemsida). Efter att ha kompletterat de gamla uppgifterna med utdrag av moderna lagfarter från Lantmäteriet kunde de så småningom få fram en sammanhängande ägarhistorik.
För tjänsten att leta reda på rätt dokument tog landsarkivet ut en avgift, baserad på tidsåtgång, som stannade på 250 kronor. Att sedan få kopior av handskrivna original kostade ytterligare några kronor.
– Det var ett äventyr att tyda och läsa dessa gamla dokument från slutet av 1800-talet, berättar Joacim.
– I dag vet vi att vi är de tolfte ägarna sedan en änka vid namn Kjersti Hansdotter köpte den ursprungliga tomten 1885 av bönder i Vinstorps by. Och dessutom att vår nuvarande tomt fick sin utformning när tre olika markplättar slogs ihop 1932.
Efter ett uppehåll i efterforskningarna bestämde sig Lena och Joacim för att lägga ut en fråga i den lokala Facebookgruppen Lommakoll för att se om det fanns någon som visste mer om huset och kvarteret. Då hörde barnbarnsbarnen till den tidigare ägaren Nils Petter av sig, han som bott i huset från 1926 till 1978 och vars dotter sedan bodde i huset fram till 1989. Och dessutom sonen till en före detta granne.
– Att få kontakt med dem gav verkligen ny energi, säger Lena. Det var inte bara det att de delade med sig av bilder. Vi förstod också hur mycket andra människor har älskat det här lilla huset, precis som vi gör.
Joacim och Lena funderar ofta över hur de som bodde i huset i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet hade det. När det varken fanns elektricitet eller vatten indraget, och uthuset rymde brygghus, dass och antagligen även en svinstia.
Så småningom tänker de ta sig in till landsarkivet i Lund och gå igenom gamla bouppteckningar som gjorts i samband med att tidigare ägare dött och bostaden gått i arv. I dem kan man ta del av noggranna förteckningar över allt som funnits i huset.
Brev under taket
Till vardags är Joacim fastighetschef på industriföretaget Haldex i Landskrona. Lena arbetar på livsmedelsbutiken Malmborgs i Lund och ägnar sig gärna åt kreativa aktiviteter – keramik och sömnad – på lediga stunder. Båda gillar att skissa på inredningsidéer och ta sig an gemensamma byggprojekt. Den begränsade boytan på 75 kvadratmeter är nu utnyttjad till fullo, med mängder av platsbyggda och effektiva förvaringslösningar. I ett dolt utrymme mellan ett väggfast skåp och innertaket har Joacim byggt in en låda med ett personligt brev, några fotografier och en lokaltidning – som en flaskpost till framtida ägare, att upptäcka den dag det är dags att renovera igen.
– Vi har iordningställt ett hus som vi är riktigt nöjda med och som vi känner ett ansvar för att förvalta ett tag till, säger Joacim.
– Frågan är väl om man kan äga ett sådant här hus. Ibland tror jag att det är tvärtom, att det är huset som äger oss.