I ett parhus utanför Palma på Mallorca har Anna Stenberg skapat sitt eget paradis, fyllt av allt från svenska antikviteter till modern konst och möbler från andra sidan jorden.
Redan den snidade träporten, tillverkad i Indonesien, avslöjar att det inte är vilket hus som helst som döljer sig bakom den vitkalkade muren. Genom porten stiger man in på en gård, där träd och buskar i krukor och korgar skänker skugga och svalka i den mallorcanska solen.
– Jag älskar trädgård, berättar husets ägarinna Anna Stenberg medan hon visar runt. När vi flyttade till Mallorca tog jag med mig 30 buxbomsbuskar från Sverige. Jag kunde helt enkelt inte släppa dem.
I dag är det 13 år sedan Anna bestämde sig för att lämna gården i Skåne för att söka sig till soligare breddgrader tillsammans med sonen Tedde. Valet föll på Mallorca, för att det kändes ”lustfyllt, vardagstrevligt, vänligt och lagom långt från Sverige”. Det första huset de flyttade till var 300 år gammalt och 300 kvadratmeter stort och måste renoveras från grunden. Det låg i den lilla staden Binissalem, nära vingårdar och vacker natur men långt från allt annat som fyllde Annas och sonen Teddes liv.
– Jag jobbade i Palma, där också min son gick i skolan och alla våra vänner bodde. Vi bodde i princip i bilen under det ett och ett halvt år vi hade huset i Binissalem, berättar Anna.
De bestämde sig för att flytta och nu var det gamla stan i Palma som lockade mest. Men i stället blev det ett parhus i den fashionabla förorten Bendinat, vid kusten strax väster om Palma.
– Huset var i ett förfärligt skick när jag köpte det. Det hade stått utan underhåll sedan det byggdes i början av 80-talet. När jag insåg hur mycket som måste göras började jag faktiskt gråta. ”Herregud, vad har jag gjort?”, tänkte jag.
Det var bara för Anna att börja renovera en liten bit i taget i de fem rummen, fördelade på 175 kvadratmeter. Nio månader tog det, utan hjälp av arkitekt men med huvudet fullt av idéer. Det gick inte att göra några större förändringar i planlösningen, eftersom de flesta väggar var bärande. Men köket blev betydligt större tack vare att det inbyggda garaget gick att bygga om och nu utgör en förlängning av det platsbyggda köket, med stor köksö och öppna hyllor längs väggarna.
Att Anna är inredare till yrket hjälpte förstås när det förfallna 80-talshuset skulle förvandlas till ett hem att trivas i. Atmosfären är generös, okonventionell och skapad enligt devisen ”säg aldrig nej”.
– Jag tycker inte man ska vara så rädd när man inreder ett hem, utan sätta ihop saker och våga uttrycka sig själv genom rummen. Det man gillar, det gillar man, och vackra saker blir snygga ihop, konstaterar Anna och fortsätter:
– Jag gillar klassiskt, eklektiskt, modernt, lantligt… Man kan nästan säga att jag blundar och blandar. Jag skulle aldrig kunna skapa ett hem som bara är modernt eller bara fyllt med antikviteter. Jag vill fånga upp lite av varje i den värld vi lever i.
Konsten spelar huvudrollen
Anna gör sällan utförliga skisser i förväg när hon arbetar med en inredning, utan går mer på känsla. Som inredningsproffs har hon förstås däremot gedigen erfarenhet att luta sig mot. Hon vet till exempel hur viktigt det är att börja med en basfärgskala.
– Jag håller mig till en ganska neutral palett på väggar, golv och gardiner. Kanske en soffa i beige eller mattsvart. Sedan kör jag på i 180 och går loss med kuddar, dekorationer, prylar och konst.
Konsten får gärna spela huvudrollen. I Annas hem hänger verk av allt från etablerade konstnärer till vänner – eller barn. Favorittavlorna framför alla hänger ovanför sängen i hennes sovrum.
– Det är tre tavlor som min son Tedde gjorde när han var jätteliten. Han satt på mitt kontor och klippte ut små gubbar av prislappar och annat som han hittade på skrivbordet. Om det skulle börja brinna så är de tavlorna det första jag skulle rädda.
Mycket av det som finns i Annas hem har hon tagit med från Sverige, särskilt antikviteter. Annat kommer från olika resor – till exempel några stolar som hon köpt i Argentina.
– Jag är inte rädd för att släpa. Ibland räcker det att betala övervikt på planet, andra gånger får man anlita en transportfirma. Ofta är de som säljer möblerna väldigt hjälpsamma och vet hur man bäst fraktar saker långt. Hittar jag något jag tycker om så tar jag med det, oavsett var i världen jag befinner mig. Saker med historia ger ett hem karaktär.
