Känner du till perennerna som inte bara är dekorativa utan också smakar gott? Vi tipsar om syrliga blad, krispiga skott och smakrika knölar. Plantera och skörda i många år framöver.
Tänk att kunna gå ut i trädgården och plocka ätliga växter, rötter, knölar, skott och delikatessblad utan att anstränga sig särskilt. De bara finns där och återkommer år efter år!
Det är fullt möjligt, och chansen är stor att du redan har en del ätligt i rabatten som du kanske inte ens vet om. Vi tipsar om tio ätliga perenner du kan skörda av så fort de börjar växa. Slutet på juli är en bra planteringstid, och när du väl fått dem i jorden har du flera års skörd att se fram emot.
LÄS ÄVEN: Så tar du hand om dina pelargoner – 10 värdefulla skötselråd
Viktigt!
Ät inte en växt om du inte är säker på att den är ätlig. En växt kan ha både giftiga och ätliga delar på samma planta och det går inte att prova sig fram genom smaktest.
10 vackra perenner – som går att äta:
1. Ramslök
Ramslök (Allium ursinum) är den perfekta växten för outnyttjade utrymmen, exempelvis i häckar och under träd och buskar i lundmiljö. Bladen är delikata,
har en mild vitlökssmak och kan användas i alla möjliga maträtter men är godast färska i pesto eller finstrimlade som topping över pastan, risotton eller omeletten. Hela plantan är ätlig: lök, blomma, blad och omoget frö. I mitten av sommaren sätter ramslöken frö som man med fördel låter självså sig. Bladen vissnar sedan ner för att återkomma till nästa år. För att få stora, härliga bestånd behöver ramslöken kunna fröså sig ostört i jord som inte luckras hela tiden.
2. Kärleksört
Kärleksört (Hylotelephium telephium) tillhör familjen fetbladsväxter och klarar sig bra i riktigt utsatta miljöer i full sol med mager jord, men trivs också ypperligt i vanlig rabatt och bildar väl sammanhållna, täta plantor. Den kan hålla jorden på plats i en slänt, odlas som låg häck eller i kruka. Både de tidiga knopparna, som ofta visar sig redan på senhösten, och bladen är användbara, antingen färska eller stekta. I en blandsallad ger de en matig känsla, kanske med en liten beska längre fram på säsongen.
LÄS ÄVEN: Så skyddar du trädgården mot mördarsniglar – 12 tips
3. Löparfetblad
Löparfetblad (Sedum sarmentosum) är en marktäckare som verkligen gör skäl för sitt namn. Den löper iväg rejält på en säsong och passar bra som marktäckare i stenpartier, på sedumtak och i krukor. Det är en mycket anspråkslös växt som lätt klarar kombinationen full sol och mager sandjord. Man äter den späda yttersta tillväxten på cirka fem centimeter som brukar hålla sig mild under hela sommaren. Planterar man den i kruka och förvarar i kallväxthus kan man njuta av den på vintern också. Används färsk i blandsallad eller wokad med andra grönsaker.
Tips!
De flesta fleråriga bladgrönsaker är bäst före midsommar och godast om de inte får torka ut för hårt.
4. Funkia
Funkia (Hosta) är en känd trädgårdsväxt som faktiskt går utmärkt att äta. Alla sorter är ätliga, men smaken kan skilja sig mellan dem. Man äter skotten innan de börjat veckla ut sig och tillagar dem som sparris, alltså kokta i saltat vatten. Skörda ett skott här och där av en sort som trivs och förökar sig bra. Även blomknopparna är goda stekta i smör. Funkior gillar skugga och fuktighetshållande mullrik jord. Många går att odla i kruka för balkong och liten trädgård.
5. Fjällsyra
Fjällsyra (Oxyria digyna) har milt syrliga, lätt krispiga blad som är rika på C-vitamin. Dessutom kan den skördas ganska hårt hela sommaren. Godast är bladen som bas i blandsallad eller tillagade i kött-, fisk- och grönsaksrätter. Fjällsyra växer vilt på norra halvklotet och har traditionellt används av samerna. Plantan blir cirka 30 centmeter hög och sprider sig med frön. Lämplig till förvildning i halvskugga till skugga på fuktighetshållande, mullrik mark. Klarar även sol om det finns tillräckligt med vatten. Plågade plantor signalerar genom att bli knallröda.
LÄS ÄVEN: Här är växterna du kan plantera på hösten – och 5 växter som klarar vintern
6. Korogi
Korogi (Stachys affinis) är en spännande växt som växer vilt i Kina. Här kan den odlas som marktäckare eftersom rötterna sprider sig med utlöpare som ger nya vita rotknölar, upp till sju centimeter långa. Smaken sticker inte ut, men de är roliga att servera stekta som tillbehör och ska inte skalas. Som hos våra mer bekanta jordärtskockor är tillväxten störst på senhösten och man skördar så länge jorden är grävbar och de inte har grön tillväxt. De övervintrar i jorden. I februari–mars, innan de börjar få skott, är det lämpligt att ta upp alla och plantera om, men inte helt nödvändigt. De vill ha soligt, väldränerat och välgödslat.
Beskt?
Många vilda växter har en beska som våra moderna smaklökar har glömt bort och behöver vänja sig vid, men späda blad är alltid mildast och dessutom kan man lägga bladen i ett bad med kallt vatten en stund så försvinner mycket av beskan
7. Strutbräken
Strutbräken (Matteuccia struthiopteris) tillförvacker, fjäderlätt form i lunden och delikata skott under en kort period på försommaren. Den rekommenderas inte i en vanlig rabatt eftersom den efter några år sätter fart och sprider sig med underjordiska utlöpare till täta bestånd, men det är en perfekt växt för en vildare del av trädgården med mullrik, fuktighetshållande jord i skugga, gärna åt norr eller öst. Den fungerar bra att samodla med ramslök, akleja (vars blommor är ätliga) och den ståtliga hässleklockan (där hela plantan är ätlig). De snurrade skotten av strutbräken räknas som en delikatess och skördas små, max tio centimeter höga. De tillagas som sparris – kokta eller stekta, gärna med smör och några droppar citron – och är milda och goda i smaken. De används också traditionellt till soppa.
8. Vildkål
Vildkål (Brassica oleracea var oleracea) är både dekorativ och ger mycket mat. På bilden syns sorten Helgoländer Wildkohl från Tyskland, men det finns fler arter på marknaden, som strandkål.
De här arterna är fridlysta i naturligt tillstånd, men det finns frön att köpa och ibland även färdiga plantor i välsorterade handelsträdgårdar. Finessen är att de är två-, tre- eller fleråriga. Bladen används färska eller tillagade som vitkål eller grönkål. Blomknopparna används som broccoli. Kål trivs i näringsrik jord och med jämn vattning. Ett problem kan vara att kålsorter gärna korsar sig med varandra och att korsningarna inte brukar bli särskilt smakliga. Man får hålla sig till en sort på tomten om man vill kunna ta frön för att skapa nya plantor.
Tips!
Skörda smart genom att plocka ett blad eller en knopp här och där istället för att klippa ner en hel planta. Då kommer det knappt att synas.
9. Lungrot
Lungrot (Blitum bonus-henricus), eller Gode Henriks målla, har gamla anor som medicinalväxt och odlades i klostren. Tillsammans med brännässla är det den mest näringsrika växt vi kan odla i vårt klimat. Blad, blommor, skott och frön kan ätas, men alla delar bör tillagas. Plantorna blir runt 100 centimeter höga och buskiga, med mycket blad som sällan blir träiga utan kan användas som spenat hela säsongen. Det blir också mängder av svarta frön som kan användas som släktingen quinoa om man gnuggar bort skalet och blötlägger under natten. Låter man fröna sitta kvar blir det mycket mat till fåglar och gnagare under höst och vinter. Lungrot trivs bäst i sol till halvskugga i mullrik, fuktighetshållande och gödslad jord.
10. Rödnervig skogsskräppa (syra)
Rödnervig skogsskräppa (Rumex sanguineus) kallas ibland bara syra i fröhandeln och är en mycket bra salladsväxt som kommer väldigt tidigt, ibland redan innan snön är helt försvunnen. Den trivs i mullrik jord från sol till skugga men blir som många andra bladväxter godast om den inte torkar ut för hårt. Man skördar de nya och spädaste bladen inifrån. Lämplig till förvildning eftersom den gärna frösår sig. Vill man inte ha fröplantor är det lätt att ta bort den ganska oansenliga blomställningen.
Artikeln publicerades först i Icakuriren.