Trädgårdsrummen på Sissinghurst är levande konstverk signerade författaren Vita Sackville-West och diplomaten Harold Nicolson, som trots sina omaka personligheter lyckades skapa underbar harmoni. Trädgårdarna är bland de vackraste i hela England.
Att få komma till Sissinghurst Castle Garden i Kent, England, är en dröm för alla som vill inreda trädgårdsrum med växter i harmoniska färgskalor.
Här kan man njuta av flera fulländade trädgårdsrum på en plats som blivit synonym med begreppet. Att få vandra från rosenträdgårdens överdåd till elegansen i den vita trädgården är en upplevelse. Här finns åtminstone sju trädgårdsrum till: Cottage garden – den lantliga trädgården, Herb garden – örtagården, Lime walk – lindallén, Lower lawn – nedre trädgården, Moat walk – vallgravsgången och Yew walk – idegransgången.
Trädgårdarna vid Sissinghurst skapades av författaren Vita Sackville-West och diplomaten Harold Nicolson, som köpte slottet 1930. Det var då en grisfarm och flera av byggnaderna låg i ruiner. Makarna började alltså från scratch. Parken med de vackra trädgårdsrummen var deras gemensamma projekt, där Vita stod för växtvalet och Harold för de strikta ramarna.
Makarnas liv och relation till varandra är en lång historia värd en egen text, och sonen Nigel skrev också en bok om sina föräldrar, “Porträtt av ett äktenskap”. Att Vita och Harold lyckades enas över buskar och perenner är ingenting annat än ett under. Både Vita och Harold hade åtskilliga förälskelser och äventyr vid sidan av äktenskapet, den mest kända mellan Vita Sackville-West och Virginia Woolf. Denna kärlekshistoria har blivit en film som släpps senare i år, förhoppningsvis med Sissinghurst i bakgrunden.
Romantiken ska bevaras
Redan 1938 öppnades parken för besök, och i takt med att Vitas trädgårdskolumner i dagstidningen The Observer blev allt mer populära ökade också antalet besökare till Sissinghurst. Själv hade hon kanske velat bli ihågkommen som poet och skönlitterär författare, men visst kan man ana den drivna skribenten även i hennes texter om växter och trädgårdsarbete. Så här skriver Vita i sin bok “Some flowers” om att gå ut i trädgården just den här tiden, en vårvinterdag:
“Invirad i halsduk och överrock går vi ut och kikar efter något förirrat skott av vinterkryddbuske, en plaskvåt och lerig julros, en brådmogen viol – någonting, någonting som fyller ett litet glas med en föraning om vår, långt före vårens verkliga ankomst.”
Visst kan man se Vita framför sig, så som hon ofta vandrade mellan trädgårdsrummen på Sissinghurst – i manskläder, höga stövlar och långa örhängen. Mitt i sommaren behöver man dock inte leta efter några små skott för att få en trädgårdsupplevelse. Då står dahlia och fackellilja i sin fulla prakt i det lantliga trädgårdsrummet och i den vita trädgården svingar sig mulliganrosen på sin smidda båge.
Nyligen påbörjades ett sju år långt arbete med att återställa trädgårdarna till den plan som så detaljerat finns beskriven i arkiven, där bland annat Vitas och Harolds anteckningsböcker och ritningar finns bevarade. Trädgårdsmästaren Troy Smith leder arbetet:
“Det handlar bara om lätta ingrepp för att få en ros att bölja eller en äng att prunka. En serie små förändringar som tillsammans kommer att säkerställa att trädgårdens romantiska utseende och bedagade skönhet bevaras, det som fick paret att vilja leva här.”
Parken kommer att bindas ihop med det omgivande engelska landskapet. En avenbokshäck har redan tagits ner och det var där, på stigarna som ringlar mellan hasselbuskar och strutbräken, som Harold och Vita bestämde sig för att köpa Sissinghurst för så många år sedan.