Ogräs är ingen invaderande krigsstyrka utan egentligen bara växter som är ovanligt spridningsglada och lätt konkurrerar ut annat i rabatten eller grönsakslandet. Så här får du lättare kontroll över våra vanligaste ogräs – ettåriga och fleråriga.
Ogräs är inte någon enhetlig växtgrupp utan bara en planta som hamnat på fel ställe och är så levnadsglad att den är svår att kontrollera. Det gör att många odlade växter också kan förvandlas till ogräs, men i trädgårdssammanhang tänker man nog mest på vilda växter som hoppar in i rabatter och grönsaksodlingar.
Man kan också vända på det, att odlade växter tränger sig ut i naturen, men då pratar man om invasiva arter, särskilt om de är så livskraftiga att de tränger undan den inhemska floran.
Vilka är då de vanligaste trädgårdsogräsen? De första man tänker på är maskros, brännässla och målla. Av dessa är de två första fleråriga ogräs, det vill säga rötterna övervintrar så att växter finns kvar på samma plats år efter år. Mållan, däremot, är ett ettårigt ogräs som håller sig kvar i trädgården genom att sprida frön, så att nya plantor kan dyka upp lite här och där i trädgården.
LÄS ÄVEN: Rensa svamp snabbt och enkelt – två superknep!
Ettåriga ogräs är lätta att rensa bort, bara man gör det innan de har gått i frö. Fleråriga, däremot, kan vara knepigare. Lättast är maskrosen, där det bara är att gräva upp pålroten. Vill man begränsa exempelvis kirskål eller åkervinda kan det bli ett evighetsarbete, för varje liten rotbit kan ge upphov till en ny planta. Sådana gånger blir det enklast att bara täcka hela området med tidningar med jord över för att ligga kvar (mest miljövänligt) eller mörk marktäckväv. Fördelen med tidningar är att de bryts ner på plats och bli till jord. Låt övertäckningen ligga kvar under ett par säsonger. Lägg den helst en bra bit utanför själva området för att förhindra att enstaka skott tittar upp utanför duken och kan försörja rotsystemet. Utan ljus, ingen fotosyntes – och växten dör så småningom. Hur lång tid det tar varierar från växt till växt. Ju kraftigare och djupare rötter, desto längre tid brukar det ta.
Flera ogräs är bedrägligt vackra, som åkervinda, knölklocka och parksallad. Det är därför lätt att blunda för dem till en början. Andra är desto mer diskreta och smyger under radarn, som vitplister och revsmörblomma. Ofta upptäcker man dem inte förrän de har blivit stora och många.
Så blir du av med 16 envisa ogrässorter:
Vitplister (Lamium album)
Vitplister är nära släkt med marktäckande trädgårdsväxten rosenplister. När man bara ser bladen påminner växten lite om brännässla, och man kan anrätta bladen i köket på samma sätt som nässlor eller spenat. Vitplister blir flera decimeter hög och får vita blommor maj–september. Växten sprider sig med frön, men plantorna är mycket lätta att rycka upp. Ta bort dem före blomning för att slippa att den sprider sig med frön.
Maskros (Taraxacum)
Maskros är nog det första ogräs många tänker på och säkerligen det vanligaste. Bladen sitter samlade i en rosett, och både blad och blomstjälk innehåller en vit mjölksaft. De paraplyförsedda fröna gör växten till en effektiv spridare. Om grannen har maskrosor kan du vara säker på att den flyttar in även till dig. En tröst, förutom att maskrosor älskas av pollinatörer, är att de späda bladen är goda i sallader och blommorna kan användas till vin. Grövre blad kan bli beska och bör därför förvällas först. Maskrosor har en pålrot som är hyfsat lätt att rensa bort med en smal spade eller ett ogräsjärn. Rensa helst före blomning för att förhindra fröspridning.
Vitgröe (Poa annua)
Ett litet gräs som trivs allra bäst i grusgången och mellan plattor. Trots regelbunden rensning dyker nya plantor upp bara man vänder ryggen till, men rötterna är lätta att bara rycka upp. Använd ogräsjärn mellan plattor eller skyffeljärn i grusgången. Gräset sprider sig med frön och blommar med ljusa ax så länge det är snöfritt. Rötter som blir kvar bildar inte nya plantor.
LÄS ÄVEN: Här är växterna du kan plantera på hösten – och 5 växter som klarar vintern
Baldersbrå (Tripleurospermum maritimum ssp inodorum)
Den här plantan får små, söta, prästkrageliknande blommor juni–oktober på en närmare halvmeterhög planta. Baldersbrå finns i hela landet men är kanske inte så vanlig i rabatter utan mer i trädgårdens utkant. Plantan är lätt att rycka upp eller ta bort med ogräsjärn.
Åkervinda (Convolvulus arvensis)
En slingerväxt med söta, rosa blommor. Den må se oskyldig ut men är mycket svår att bli av med när den väl har kommit in i trädgården. Ofta upptäcker man den inte förrän den börjar blomma – och då är det för sent. Åkervindan har långa rankor med pilformade blad och stora, trattliknande blommor juni–september. Växten har ett djupt, vidsträckt rotsystem som kan täcka in ett större område. Den sprider sig med nya skott från rötterna, men även via frön eller rankor som slår rot. Marktäckning med tidningspapper eller marktäckväv är mest effektivt. Den är svår att gräva bort eftersom små rotbitar blir nya plantor och det är också svårt att utarma den genom att ständigt rycka bort allt grönt.
Knölklocka (Campanula rapunculoides)
Knölklockan förekommer i en större del av landet och sprider sig med både utlöpare och frön. Knölklockan blommar med söta, blå blommor på en cirka 70 centimeter hög stängel. Man kan lätt skilja den från andra blåklockor genom att blommorna sitter samlade på stängelns ena sida. Växten är mycket svår att bli av med eftersom de trinda, vita rötterna lagrar näring. De ligger dessutom mycket djupt ner i jorden, så även om man försöker gräva bort växten är det inte säkert att man får med allt. Både blad och knölar är ätliga, och en gång i tiden fördes arten in just som köksväxt. Det bästa sättet att bli av med knölklocka är att täcka jorden med tidningar eller marktäckväv som får ligga kvar några säsonger.
LÄS ÄVEN: 10 ovärderliga knep för en mer ombonad och trivsam trädgård
Brännässla (Urtica dioica)
Plantan trivs bäst i kväverika jordar. Bladen är täckta av brännhår och kan vara otrevliga att nudda. Ta inte bort alla, utan låt gärna några nässlor stå kvar i utkanten. Nässlan är nämligen en viktig värdväxt för flera dagfjärilar. Dessutom blir de späda bladen fina att göra soppa av, om man inte vill göra näringsrikt gödselvatten av nässlorna. Där man vill ha bort nässlor är det bäst att gräva bort plantorna med en grep. Se till att få med alla rötter, så att inga nya plantor kan bildas av kvarlämnade
rotbitar. Täck annars marken.
Parksallad (Lactuca macrophylla ssp uralensis)
Parksallad är det många som av misstag tar in i trädgården. Den lila blomman på hög stängel påminner lite om cikoria. Parksallad är dessvärre svår att bli av med och sprider sig med underjordiska utlöpare. Bäst blir att mörklägga med tidningar eller marktäckväv. Varje liten rotbit som blir kvar kan bli en ny planta.
Åkertistel (Cirsium arvense)
Tisteln har stickiga blad som är otrevliga att kliva på med bara fötter. Den kan ofta dyka upp i gräsmattan men också i rabatter. Låter man den stå får den lila blomkorgar juli–september. Åkertisteln sprider sig med utlöpare och har välförgrenade, djupa rötter. Någon enstaka planta kan man gräva bort eller trötta ut genom att regelbundet ta bort ovanjordiska delar. Är det ett större område blir det bättre att täcka marken ett par säsonger.
LÄS ÄVEN: 5 tips på hur du tar hand om dina pelargonsticklingar
Brunört (Prunella vulgaris)
En lågvuxen ”smygare” som framför allt trivs i gräsmattan just för att den tål regelbunden klippning. Oftast ser man inte mycket av den, men har man inte klippt gräset på ett tag tittar små blomställningar med violetta blommor upp någon gång under juli–augusti. Brunört sprider sig med frön, men i maklig takt. Rensa bort växten med ogräsjärn innan den går i frö.
Kvickrot (Elymus repens)
Ett gräs som raskt sprider sig med tunna utlöpare. Det är flerårigt och kan lätt ta över en rabatt om man inte är vaksam. Man känner igen arten på att de långa, platta stråna har en sträv ovansida och är glatta under. Blomaxen i juni–september vänder bredsidan mot strået. Är det inte så stort område kan man gräva bort gräset och sålla jorden. Se till att inga rotbitar blir kvar, för de kan bilda nya plantor. Mest effektivt är att täcka området med tidningar eller marktäckväv som hålls på plats med jord under ett par säsonger. I gräsmattan brukar kvickroten försvinna om man klipper ofta.
LÄS ÄVEN: Växterna att undvika i trädgården – om du vill slippa mördarsniglar
Kirskål (Aegopodium podagraria)
Kirskålen är ett av våra mest avskydda ogräs, där varje liten rotbit som blir kvar i jorden ger upphov till nya plantor. Den kallas ibland för ”skvallerkål” just för att den sprider sig lika snabbt som ett rykte sprids.
En tröst är att bladen går att äta och kan användas istället för spenat i olika lagade rätter. Växten har en friskt grön bladfärg och hundkäxliknande blomställningar. Kirskål sprider sig med både frö och utlöpare. När man gräver bort växten blir varje liten kvarlämnad rotdel en ny planta. Därför är det enklaste och mest effektiva att täcka platsen med tidningar eller marktäckväv som stänger ute ljuset och på sikt kväver växten. Om kirskålen växer i gräsmattan kan man klippa bort allt grönt som växer upp och på så sätt trötta ut den.
Svinmålla (Chenopodium album)
Ett ettårigt fröogräs som är mycket vanligt i hela landet. Plantan har trekantiga blad med mjölig yta som sitter strödda på stjälken. Svinmålla förökar sig enbart med frön. Växten är ätlig och späda blad kan blandas i sallader. Den är, som så många andra ettåriga ogräs, enkel att rycka upp, men se till att rensa innan den går i blom.
Våtarv (Stellaria media)
En vek liten växt som har saftigt gröna blad och som trivs i fuktig, naken jord. Där kan den dyka upp i enorma mängder eftersom den ibland följer med köpejordar. De späda bladen sitter parvis på stjälken och den får små, vita blommor. Arten kan förväxlas med hönsarv, men den arten har en hårig stjälk medan våtarvens är kal. Hela plantan är ätlig och passar i sallader. Våtarven blommar och sätter frö hela säsongen. Den är lätt att rycka upp för hand, men rensa regelbundet eftersom den frösår sig så ymnigt.
LÄS ÄVEN: Allt du vill veta för att lyckas med elefantöra – skötsel, sticklingar och viktiga experttips
Groblad (Plantago major)
Grobladen är tramptåliga och finns därför mest på gångar och i gräsmattan. Man känner igen växten på att bladen, som sitter i en rosett, har längsgående bladnerver och piprensarliknande blommor juni–september. Det är en gammal läkeört och användes för att påskynda sårläkning. Både blad och frön ska vara ätliga. Vill du bli av med groblad tar man bort dem med ett ogräsjärn. Kvarblivna rötter bildar inte nya plantor. Se till att rensa innan växten går i frö.
Revsmörblomma (Ranunculus repens)
Växten får lysande gula blommor maj–juni. Plantan är mer lågvuxen än vanlig smörblomma och sprider sig med ovanjordiska utlöpare. Den trivs utmärkt även i gräsmattan, vilket gör den mer svårbegränsad. Revsmörblomma förökar sig också med frön, så ta bort den före blomning. Rensa med ogräsjärn eller smal spade och se till att få med allt, så att delar som blir kvar inte rotar sig.
LÄS ÄVEN: Kika in i parets fantastiska köksträdgård: “nästan självförsörjande på grönsaker”
Artikeln publicerades först hos Hemmets Journal.