Här är familjen som har renoverat sitt eget Villa Villekulla

Hemma hos

Här är familjen som har renoverat sitt eget Villa Villekulla

Har man börjat riva i en ände måste man välja. Antingen göra det grundligt eller fuska på ytan. Marita och Erik gjorde det förstnämnda och plockade fram 20-talshusets blommiga Villa Villekulla-charm. Resultatet är bedårande.

• 12 maj, 2015

Här bor

Här är familjen som har renoverat sitt eget Villa Villekulla

Namn: Marita Forsberg och Erik Soukkan med döttrarna Bikke och Holly samt de två Powder puff-
hundarna Abbe och Frasse.
Jobbar med: Marita är strategisk kommunikatör och Erik riskanalytiker.
Huset: En villa på 180 kvm från 1923, tillbyggd 2009, i Stureby söder om Stockholm.

Här är familjen som har renoverat sitt eget Villa Villekulla
Familjen Soukkan-Forsberg har plockat fram charmen bakom plåtfasad och fulrenovering. De har använt husets originalritningar från 1923. Från början var huset rött men familjen har valt att måla fasaden gul.
Här är familjen som har renoverat sitt eget Villa Villekulla
Den magnifika ytterdörren med blästrat glas har familjen ritat själva. Stolen med förvaringssits hittades på en återvinnings-central. Klinkergolv, ”Victorian Floor Tiles”, från Byggfabriken. Tapet ”Pioni” från finska Tapettitalo.
Här är familjen som har renoverat sitt eget Villa Villekulla
Från hallen kommer man in i det L-formade köket. Tapet, ”Watercolor Peony”, Anthropologie. De ljusa stolarna har Maritas farfar Gustav snickrat. Caféstolar, Blocket. Köket är platsbyggt och snickerier och fönsterfoder är målade i högglansig turkos lackfärg. Venetiansk takkrona och spegel från Tradera. Kökssoffan, som är identisk med den som fanns i Maritas barndomshem, hittades på Blocket.
Här är familjen som har renoverat sitt eget Villa Villekulla
Skafferiet har återfått sin karosseripanel och är målat i högglansig lackfärg.
Här är familjen som har renoverat sitt eget Villa Villekulla
I vardagsrummet syns stilmixen i huset allra tydligast. Här blandas konst av Ralph Rilton med udda detaljer som ljusstakarna i mässing. Soffa, ”Pepito”, Stalands. Matta och korgstolar, Ikea. Bordet ”Supercirkel” av Piet Hein och Bruno Mathsson, från Bukowskis Market. Kuddar, från bl a Indiska, Afroart och Ikea.
Här är familjen som har renoverat sitt eget Villa Villekulla
Tranor i mässing, från Tradera.
Här är familjen som har renoverat sitt eget Villa Villekulla
Fint i fönstret.
Här är familjen som har renoverat sitt eget Villa Villekulla
Trappan har blästrats fri från en seg heltäckningsmatta. Nu är den familjens galleri med tavlor målade av barnen. Skorna står framme och påminner om att det snart är vår.
Här är familjen som har renoverat sitt eget Villa Villekulla
Även sovrummet är vilt och blommigt. Överkast, Indiska. Tapet med papegojor, Eijffinger. Snäcklamporna i taket är köpta i Grekland. De röda fransarna på golvlampan har Marita sytt fast. Den blå kudden är arvegods.
Här är familjen som har renoverat sitt eget Villa Villekulla
Hunden Frasse vilar på sin favoritpall i Hollys rum. Skrivbord, från Blocket. Väggskåp, Indiska. Pall, Åhléns. Matta, Ikea. Överkast, Anna O. Skurgolven har betsats, lackats och slipats för att få en patinerad känsla.
Här är familjen som har renoverat sitt eget Villa Villekulla
Den lilla toaletten har fått nya tapeter och en dörr från ett annat 1920-talshus. Röd tapet, ”Etchings & Roses”, från Sanderson.
Här är familjen som har renoverat sitt eget Villa Villekulla
Perfekt veranda för en fika!
Här är familjen som har renoverat sitt eget Villa Villekulla
Välkommen in!
Här är familjen som har renoverat sitt eget Villa Villekulla
Huset, som är 180 kvm stort, är byggt 1923 och renoverat och ombyggt 2009 delvis efter ursprungsritningarna.
Här är familjen som har renoverat sitt eget Villa Villekulla
Huset, som är 180 kvm stort, är byggt 1923 och renoverat och ombyggt 2009 delvis efter ursprungsritningarna.

De ville ha ett hus som inbjöd till fest. Ett Villa Villekulla. Huset de hittat var hopplöst sönderrenoverat med igensatta dörrar, strukturtapeter och terrakottaklinkers. Men i hallen på väg ut från visningen stod en äldre dam som berättade hur det såg ut när hon lekte där som barn. Och plötsligt var det som om huset vaknade till liv och bad om att få bli räddat.
– Det behövdes en tillbyggnad för att huset skulle kunna vändas åt rätt håll igen och få tillbaka sin entré på framsidan. När vi fick vi se originalritningarna från 1923 drabbades vi av tunnelseende. Gömt bakom plåtfasad och fulrenovering fanns ett vackert, alldeles förtjusande hus.

Hela processen att bygga till och få huset i det skick det är i idag har tagit nästan fem år. Alla socklar, taklister och dörrfoder är till exempel utbytta mot tidstypiska. Trappan fick blästras fri från heltäckningsmatta.
– Det vill jag aldrig göra om! I trapphuset satt också en pärlspont som liksom stirrade på oss mer och mer för varje dag. Hundratals kvistar började sakta krypa fram under färgen då de inte var kvistlackade, berättar Marita.

Det var bara att ta fram sandpappret och slipa fram varenda en för att sedan kvistlacka, slipa igen, spackla, slipa, grundmåla och måla.
– Och så där har det fortsatt. Har vi börjat riva i en ände har vi insett att vi måste välja. Antingen fortsätta och göra det ordentligt eller fuska på ytan. Vi tog den hårda vägen så att säga, säger Marita.
Har varit galet envis

Den hårda vägen innebar också att de bestämde sig för att ta bort hallens klinkergolv som var högre än de andra rummens. Nu hade de en hall med bara golvbjälkar och isolering av illaluktande torv.
– Ja, när man väl hunnit så långt är det ju lika bra att skotta ur och lägga i ny isolering. Och när vi väl lagt in nya breda tiljor i hallen var ju valet självklart: vi gjorde likadant på hela nedervåningen. Men det innebar veckor av att balansera på golvbjälkar och bära hundarna ut och in ur huset!

Ändå var köket det som krävde mest, berättar Marita. De planerade om det och hade turen att få delar av ett kök som precis hade rivits ut ur ett annat 1920-talshus.
– Jag har funderat, mätt, ändrat mig, testat och bytt ut tusen gånger. Jag har varit galet envis. När alla föreslog gipsskivor på väggarna har jag vägrat. De gamla, dammiga och torra putsväggarna är nedrivna ända in till vassen och sedan omputsade.

Även hålkälet, själva övergången mellan vägg och tak är omputsat, ett petigt och tidskrävande arbete. Det vackra kallskafferiet har återfått sin karosseripanel och är delvis omdisponerat för den nya planlösningen.

– Och jag är glad att jag levde ut min turkosa köksdröm, säger Marita. I hela huset har vi haft Villa Villekulla i tankarna. Vi har bara gjort det som har känts kul och rätt och går mer på en känsla än en stil. En kompis beskrev en gång att han blev lite yr hemma hos oss!

Men om inredningen har ett slags befriande huller-om-buller-estetik så är färgerna i hela huset noga utprövade. Det krävdes många provburkar innan den turkosa i köket blev som den skulle och att hitta rätt typ av krämiga beige till trapphuset var nästan omöjligt. Allt såg fel ut när det kom upp på vägg. Till slut hittade Erik en gammal palt-tallrik från Maritas farmor och tog med till måleributiken som färgprov. Först då blev det rätt!

Samma envishet har styrt hela renoveringen och de har blivit väldigt duktiga på att leta rätt på originaldörrar och andra detaljer från olika företag inom byggnadsvård.
– Vi ville ha ett hus som inbjöd till fest! Det är ju en paradox att vi har varit så slutkörda av renoveringen att det är först nu, fem år senare, som vi börjat planera inflyttningsfest! A

Av Catherine Hurtigh Foto Hélen Karlsson
Scroll to Top