Färgsatt med kärlek och känsla

Hemma hos

Färgsatt med kärlek och känsla

I källaren står det tre trafikljus och väntar. I hallen är en biljettlucka omgjord till anslagstavla. "Min mamma tycker det ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig här. Hon tror inte på det här reportaget", säger Tintan och skrattar.

• 23 oktober, 2013

Här bor

Färgsatt med kärlek och känsla

Namn: Tintan Hultin och Niklas Philipson med dottern Thea, 4 år, och Niklas son Max, 19 år.
Jobbar med: Tintan driver inrednings-butiken Appartement på Södermalm i Stockholm och jobbar som rekvisitör. Niklas driver företaget Visual Act som gör teaterdekor och styrteknik för scen och event.
Bostaden: En bostadsrätt på 130 kvm på Södermalm i Stockholm, i ett hus byggt 1912.

Tintans favoritbutiker:

Asplund: Stockholms designbutik nr 1. Jag tittar in några gånger per år.
NK: Först med nyheter. Där får man en känsla för vad som är på gång. Inspirerande.
Lauritz.com och Bukowskis Market: Här kan man fynda designklassiker och hitta alla möjliga och omöjliga grejer.
Röda korset och Myrorna: Secondhandbutiker som inte blivit hippa och vintagefierade. Här hittar man fortfarande gömda pärlor.

Själv vet Tintan Hultin inte heller varför hennes hem är så fint på bild, men hon vet bestämt att hon älskar prylar, både gamla och nya.
– När jag gillar en viss möbel – som skåpet från Asplund – sparar jag till den, köper och känner mig väldigt nöjd, säger hon.
I sin egen inredningsbutik Appartement brukar hon säga till kunderna att det aldrig är fel att köpa saker som har ett värde – de går ju alltid att sälja! Men själv gör hon aldrig det. – Nä, för jag blir kär i mina saker.

Tillfreds med skavankerna

I fem år har familjen Hultin Philipson bott i lägenheten på Söder. De var lite trångbodda förut och föll för de stora ytorna, de tidstypiska egenskaperna och att det, som Tintan beskriver det, ”bara var att ramla in” i den här bostaden.
– Det enda vi har gjort är målat några väggar och satt upp en ny vägg i Theas rum. Resten har vi anpassat oss efter.
Hemmet är inte på något vis tipptopp i familjens ögon. Tintan var från början helt övertygad om att den opraktiska, runda diskhon i köket stod högst upp på listan över absolut akuta åtgärder. Efter den kom hela köket. Sedan tegelväggen i hallen som hon tycker andas 80-tal.
– Och jag tänker alltid att jag ska måla om resten av väggarna också. Alla rum var från början målade i olika beige nyanser. Brunt och grått… det är bara tråkigt! Men vi är inte hemma så mycket, och när vi är det sitter vi ju sällan och reflekterar över färgen på väggarna. Då lagar vi mat. Och på helgerna åker vi ut i naturen.
Så några rum är fortfarande lattefärgade och Tintan är befriande obekymrad över både dem och de lite avskavda kökslådorna och fåtöljen vars tyg ändrat nyans på grund av kladdiga barnhänder.

Färgkänsliga fingertoppar

Blandningen av tidlös design, ärvda möbler, starka färger och modiga mönster gör lägenheten spännande, estetiskt vacker och samtidigt avslappnad. Det är lätt att tro att det ligger mycket tanke, tid och testande bakom slutresultatet.
– Nej, det bara blir. Det finns ingen röd tråd och jag sitter inte med en färgkarta och tänker. Jag önskar faktiskt att jag hade varit mer strukturerad. Då skulle det nog ha blivit mer harmoniskt här. Det blir lätt för mycket färg!
När Tintan tar hjälp av maken Niklas, och ber honom välja gul eller grön färg till en vägg, då är det han som tonar ner färgprakten och svarar: ”Ja, eller varken eller.”
De turkosa köksstolarna är ett bra exempel på hennes fingertoppskänsla. Den verkar bara finnas där, naturligt. Stolarna gör sig fint ihop med de orange detaljerna i köket, är inte för matchande och sticker inte ut.
– Förmodligen hade jag sett några målade stolar just då, men varför jag fläskade på med turkos vet jag inte.
Tidigare har Tintan jobbat med rekvisita vid teatern. Då hamstrade hon saker som ingen ville ta hand om, som biljettluckan och biostolen i hallen, för att göra om dem till något användbart.
– Skostegen med Theas skor är ytterligare ett exempel. Det är typiskt en sådan grej som mamma undrar över…
Vad man som intervjuare undrar över är de där trafikljusen i källaren.
– Ja, vad ska jag ha dem till? Det kan man verkligen fråga sig. Jag gick hem från jobbet sent en natt och då höll de på att byta ut ljusen på Götgatan. Jag frågade om det var okej att ta dem och så fick jag ta dem i taxi hem. Som alltid hade jag ingen direkt plan. Kanske är de ett fynd, kanske kan jag ha dem i någon föreställning.
Nu gör Tintan comeback i rekvisitans värld, som ansvarig för all rekvisita i höstens uppsättning av 1980-talets succémusikal Spök, på Cirkus i Stockholm.
Efter det kanske inget längre är sig likt i lägenheten på Södermalm…

Av Myrica Bergqvist Foto Patric Johansson Text Sara Hellström
Scroll to Top