Utsikt värd att vänta på

Hemma hos

Utsikt värd att vänta på

Vy över Stockholms inlopp, terasser, pamoramafönster och en pool som verkar flyta rakt ut i Skurusundet. När Ulrika och Lars efter sexton års väntan äntligen fick möjlighet att bygga på sin tomt, så byggde de med besked.

• 30 september, 2013

Här bor

Utsikt värd att vänta på

Ulrika och Lars med 3 barn.

Jobbar med: Ulrika driver modebutiker och Lars arbetar som jurist.

Huset: Suterränghus levererat av Lövsta Trähus, ritat av arkietekt Ants Endre speciellt för familjen.

Trots att området i Saltsjö-Boo ligger så nära Stockholms centrum var det länge ett sommarstugeområde.
– Vi hittade tomten när vi var nygifta 1992, då var det här ett mysigt, lite hemligt område. En del stugor hade brunn, men många pensionärer kom med bussen inifrån stan med stora vattendunkar. Sen fick man fylla på från vattenkranen vid busshållplatsen, berättar Ulrika. Och det var just kommunalt vatten och avlopp som kom att bli stötestenen för familjen när de ville bygga större.
– Vi rev det lilla eternithuset som stod här, grävde brunn och byggde ett trähus. Men det var 45 kvadratmeter plus loft, och med två barn som växte blev det trängre och trängre. ”Vi måste hålla ut” sa vi till varandra. Det här läget får vi inte någon annanstans. Då trodde vi att vi skulle få vänta fem, sex år. Men det tog faktiskt 16 år, säger Ulrika.
Även om tomten var sluttande och svår att bygga på, är det inte svårt att förstå varför familjen höll fast vid den. Den vidsträckta utsikten över Skurusundet, Stockholms inlopp och Lidingö är intakt, och faktiskt densamma som från det gamla husets vardagsrum.
– Gamla kompisar känner igen sig direkt. Skillnaden är att hela det gamla huset skulle få plats i vårt nya vardagsrum!

Klättrar på klipporna

Kanske var det den långa väntan som fick skisserna och drömmarna om det nya huset att växa. Ulrika och Lars tog hjälp av arkitekten Ants Endre som har lång erfarenhet av att rita hus för sluttningstomter. När kommmunens klartecken äntligen kom, kunde de lämna in sin ansökan om bygglov samma dag.
– Vi hade ju haft tid att tänka ut hur vi ville ha det.
Var det någonting vi längtade efter så var det utrymme, säger Ulrika.
Även om själva entrén är blygsam så är det nu ett mycket rymligt hus som klättrar upp för den sluttande naturtomten. Det är 400 kvadratmeter stort med fyra halvplan plus vind, ett förrådshus och terrasser och trappor av lärkträ som omsluter byggnaden. Det har dessutom en pool som är värd ett kapitel för sig.
– Ni borde låtit fotografen ta bilderna i bassängen, skrattar Ulrika. När man simmar i den känns det som om man simmar rakt ut i Skurusundet!Illusionen kommer sig delvis av att det är en så kallad ”Infinity Edge”- pool vars vatten rinner över kanten och ner i en avsats på utsidan.
– Men om poolen hade hamnat 10 centimeter över eller under sitt läge skulle det inte fungerat. Det var duktiga killar som hjälpte oss med bygget, säger Ulrika.
Hon tycker att det är en klar fördel om man har möjlighet att låta arkitekten rita hus och pool samtidigt.
– Då blir den inte utslängd där det råkar finnas plats, utan en integrerad del av huset. Jag kan till exempel stå i köket och ha koll på dem som hoppar i poolen. 

Bord bärgat från havet

Arkitekten Ants Endre har också ritat den jättelika öppna spisen i vardagsrummet. Den mäter två gånger två meter och man kan utan problem krypa in i den.
– Den är för stor! Det går inte, tänkte vi. Men när den väl var på plats såg vi att den var helt rätt. Vardagsrummets takhöjd kräver en spis med samma dimensioner. 
Inbyggd i spisen av kalksten ligger en mörkbrun timmerstock som ser ut att vara hämtad från skeppet Vasa som förliste i vattnet nedanför år 1628. 
– Nja, riktigt så gammal är den inte, skrattar Ulrika. Men den från början 15 meter långa stocken kommer från ett 1800-talsvrak som en granne fiskade upp i viken Mariedal, i Skurusundet.
Efter att ha fått torka i ett år pryder den nu spisen. Det som blev över fick bli soffbord i vardagsrummet.
– Om vi mot förmodan skulle flytta så måste bordet stanna här. Det hör ihop med Skurusundet och det här huset!

Av Maria Abrahamsson Text Nina Sederholm Foto Björn Nordström
Scroll to Top