Huset där ljuset flödar in

Hemma hos

Huset där ljuset flödar in

Birgitta Westberg hade egentligen tänkt bo i huset precis som det var, med några enkla modifieringar,  men så kom hennes dotter förbi och utbrast:  "Men mamma, så här kan du inte ha det, du måste göra någonting!"

• 30 april, 2013

Här bor

Namn: Birgitta Westberg.
Jobbar som: Konstnär. Drev Galleri Glemminge under många år.
Huset: En skånelänga byggd på 1930-talet. Om- och tillbyggnad ritade av arkitekt Ebbe Rasberg.

Se mer av Birgittas konst på birgittawestberg.se

Minnesvärda tavlor

Vems konst väljer du att ha på väggarna?
– Helst tavlor som är målade av personer jag känner. Det betyder mycket att ha minnen förknippade med verken. Men om jag ser något väldigt fint målat av någon jag inte känner skulle jag gärna sätta upp det – men det har jag inte
råd med, haha.
Byter du ofta ut tavlorna?
– Ja, där det är lätt att byta. Jag har försökt byta ut målningen av Olle Ängkvist – den över soffan – men då förstörs balansen i rummet.
Hur påverkar tavlorna ditt eget skapande?
– Jag tror att man påverkas under hela livet, men skapandet kommer inifrån och man vet aldrig när eller hur intrycken avspeglar sig. Det är ofta långt senare som jag förstår vilket ursprung till exempel en form i min egen konst har.

Huset där ljuset flödar in
Ute på slätten, omgiven av avenbokshäck, syrener och lärkträd, ligger konstnären Birgitta Westbergs modernt renoverade skånelänga.
Huset där ljuset flödar in
Alla tak har försetts med traditionsenlig plåt och marken har belagts med kullersten.
Huset där ljuset flödar in
Ateljén var ursprungligen en tvättstuga som fått ett slipat betonggolv.
Huset där ljuset flödar in
I den ärvda och omklädda 50-talsfåtöljen ligger en renskinnsfäll. Rött soffbord, Karl Andersson & Söner. Tidigt grafiskt blad av Ola Billgren står lutat mot väggen. Kudde, design Filippa Reuterswärd. Platsbyggda bokhyllor.
Huset där ljuset flödar in
Vardagsrummet är öppet upp i nock. Birgitta förklarade för snickaren hur hon ville ha gavelfönstret placerat – genom att rita på väggen. Kuddarna med klassiskt skånska ränder är en gåva. Konst av Sten Dunér, Ulf Trotzig, Lars Karlmark, Olle Ängkvist och Svein Rönning. Lampan är en prototyp från en elbutik i Paris. Matta i egyptisk ull, design Boel Matzner.
Huset där ljuset flödar in
Rullbordet är ett före detta kafébord, ritat av Birgitta själv och tillverkat av en lokal hantverkare. Köksinredning med lucka ”Ädel”, Ikea.
Huset där ljuset flödar in
Köket och matplatsen hänger ihop i den öppna planlösningen.
Huset där ljuset flödar in
”Verandan” är en tillbyggnad som förlänger köket. Matbord ”Superellips”, design Piet Hein. Stolar ”Sjuan”, design Arne Jacobsen. I stället för klösbräda har katten fått en dörrmatta på väggen att fila klorna på.
Huset där ljuset flödar in
Från sovloftet har man utsikt över fälten. Fallskydd av härdat glas. Vitlaserat tak. Akvarell av Ulf Trotzig. Ärvd kristallampa.
Huset där ljuset flödar in
Loftet har ett skyddande räcke i trä och härdat glas. Lampa, Ateljé Lyktan.
Huset där ljuset flödar in
Vy från sovloftet.
Huset där ljuset flödar in
Målning över sänggaveln, av Bertil Pettersson. Målning till höger, av Svein Rönning. Det långsmala objektet med fotocollage har Birgitta gjort.
Huset där ljuset flödar in
Tillbyggnaden från 2002 är en förlängning av det gamla uthuset. Furusoffa tillverkad av möbelsnickare på 80-talet. Sittdynan är en gammal skånsk vävnad, köpt på loppis. Fällbord från Birgittas barndomshem. Ärvd rokokosoffa. Furugolvet är behandlat med vitpigmenterad lut och såpa. Stor oljemålning av Michelle Déstarac. Mindre tavla av Olle Ängkvist. De långsmala objekten är Birgittas egna verk.
Huset där ljuset flödar in
Ateljén ligger i det tidigare uthuset och alla fönster är original.
Huset där ljuset flödar in
Pall ”H50”, Tolix. Gammalt amerikanskt handfat och korgstol från Tyskland.
Huset där ljuset flödar in
Glasverandan är tillbyggd och förlänger köket.
Huset där ljuset flödar in
En nybyggd glasad gång binder ihop huvudbyggnaden med gästrummet och det gamla uthuset.
Huset där ljuset flödar in
En av uteplatserna i medelhavsstil.
Huset där ljuset flödar in
Huset var från början en skånelänga och ett uthus. Boningshuset har byggts till med en veranda (matplats). Uthuset, med ateljén, har byggts till med ett gästrum och en glasad gång över till den andra huskroppen.

Själv hade Birgitta Westberg förlikat sig med tanken på att inte kunna göra några stora förändringar i huset.
– Det var så svårt att få lån, men visst ville jag göra om. Huset var trångt och inte mysigt, som att komma in i en cell.
En tid senare stod hon i det lilla, mörka köket i skånelängan. Hon hade kommit på lite grönare kvist tack vare ett arv och plötsligt var det möjligt att lyssna på både dottern Tora och den egna viljan. Efter två misslyckade arkitektförslag slog Birgitta ut med armarna i en vidlyftig gest för att visa arkitekten Ebbe Rasberg vad hon önskade sig – rymd och ljus!
Det brukar konstnärer vilja ha. Och skånelängor brukar uppvisa det motsatta: lågt i tak, rum i fil och på tok för få och för små fönster. Men det tredje förslaget träffade rätt.

Liknar alvaret

Det var inte huset, utan naturen strax väster om Simrishamn, som Birgitta föll för. Sista huset på en liten grusväg i ett landskap som för tankarna till det karga, öländska alvaret, där Birgitta tillbringade en del av sin barndoms somrar.
Den som en gång har upplevt vad det innebär att ha himlavalvet som tak, låga stenmurar som väggar och en örtrik hedmark som golv, vill gärna ha det så igen. Hus kan alltid förändras, låt vara under viss möda.
– När de hemska laminatgolven bröts upp visade sig en del av de gamla trägolven under vara helt murkna, berättar Birgitta.
Kort därefter exploderade värmepannan. Sådant kan få en nybliven husägare att ramla ner i ett svart hål av förtvivlan. Men inte Birgitta.
– Äh, jag är inte orolig av mig på det viset, jag gillar när saker och ting ställs på sin spets, då känner jag att jag lever!

Att höja halva bostadslängans innertak till nockhöjd var ett projekt. Att bygga en tillbyggnad som band samman uthuset med den ursprungliga bostadslängan var ett annat. Därtill ett litet gästhus för dottern Tora, i anslutning till ateljén som inretts i uthuset.

Prioriterade ljuset

Birgittas bestämda önskan om mer ljus och rymd tillgodosågs främst genom den glasade verandan i direkt anslutning till köket. För att ge liv åt fasaden har verandans fönster olika storlekar.
– Jag älskar att sitta härinne och samtidigt känna mig som om jag vore utomhus, säger Birgitta.
Hon har valt en öppen planlösning med en stor murstock som enda avskiljare mellan kök och vardagsrum.
– Jag önskade mig verkligen en öppen spis och såg framför mig långa, härliga vinterkvällar framför brasan.

Men det visade sig vara värmeekonomiskt vansinne. Nu har jag fått en kassett installerad och behöver bara elda morgon och kväll.
I övrigt värms huset av en luft/luft-värmepump och en elpatron som förser det vattenburna systemet med varmvatten.
– Skulle jag byggt helt nytt i dag, så hade jag satsat på ett energisnålt miljöhus med solpaneler.

Under byggprocessen överlade Birgitta med sig själv:
Få fönster och god värmeekonomi – eller sämre värmeekonomi och mycket ljusinsläpp? Det blev det senare.
Vad som ändå är en ekonomisk vinst, menar Birgitta, är att hon sällan åker in till stan och låter sig frestas av konsumtionssamhället. Hon känner inte att hon behöver det, eftersom hon bor i ett hus som karakteriseras av mycket innehåll på liten yta – precis som ett stycke god poesi.

Text Per-Arne Johansson Foto Carolina Romare
Scroll to Top