Hemma hos inredaren

Hemma hos

Hemma hos inredaren

Maria Abrahamson vet vad det betyder att totalrenovera. Hon levde med utedass, kök i en kall friggebod och en bottenvåning utan golv – i flera år. – Nu är jag inte rädd för att ge mig in i något. Jag växte och det känns som en merit.

• 13 februari, 2013

Här bor

Hemma hos inredaren

Namn: Maria Abrahamson med sin man Micke, barnen Laban, 4 år, och Ruben, 2 år, och bonusbarnen Ella, 8 år, och Lisa, 9 år.
Jobbar med: Maria är inredare, Micke är it-konsult.
Huset: Byggt 1927 i Nacka, totalrenoverat i sekelskiftesstil.

Hemma hos inredaren
Fasaden är målad med en olivgrön linoljefärg. Maria hittade kulören på en gammal båthytt från 1800-talet och fick en färgflaga som Kulturhantverkarna sedan handblandade.
Hemma hos inredaren
Före: Sommarbostaden från 1927 var aldrig tidigare renoverad och i stort behov av upprustning.
Hemma hos inredaren
Bord med underrede från 1800-talet och skiva gjord av golvbrädor och behandlad med linoljelasyr. Stolar, Gemla Fabriker, köpta begagnade. Mattorna är vävda av Mickes gammelfarmor. Kökssoffa snickrad av Mickes gammelfarfar. Lampskärm, Ikea.
Hemma hos inredaren
Maria har ritat köket och låtit tillverka det hos en snickare i Norrland. Det är gjort av massiv kvistren furu, målat med linoljefärg från Kulturhantverkarna. Porslinvask, Villeroy & Boch. Kakel och bänkskiva i Carraramarmor. Belysning i överskåpen bakom luckornas stjärnmönstrade kulturglas. Trasmattan är arvegods. Porslinet är både nytt, ärvt och köpt på loppis.
Hemma hos inredaren
Kök och vardagsrum är skilda åt med en köksö som innehåller både spisinsats mot vardagsrummet och en järnspis och induktionshäll i köket. Spisen är murad av Marias far, och Maria har ritat de svarta gallren i muren, svetsade av kapade järnrör.
Hemma hos inredaren
Husets nuvarande entré användes tidigare mest som källaringång. Glasverandan var huvudingång. Med ändrad planlösning och permanent boende behövdes en riktig hall.
Hemma hos inredaren
Sönerna Laban och Ruben har trapphallen på övervåningen som lekrum. Skåpet är ärvt och ommålat i svart linoljefärg.
Hemma hos inredaren
Stilleben av loppisfynd.
Hemma hos inredaren
Ett vindfång har gjorts om till en modern hall med ett stort fönster som gavel.
Hemma hos inredaren
Trappan är målad med vit linoljefärg. Platsbyggd bokhylla ovanför fönstret. Sjuttiotalsgardin dekorerar väggen.
Hemma hos inredaren
Soffa, platsbyggd av Maria och Micke, klädd med överkast från Himla. Ryggkuddar och pölar i tyg från Mimou. Prydnadskuddar från Indiska samt hemsydda och köpta på loppis. Mormorsfilt, virkad av Mickes gammelfarmor. Fåtölj i rotting, Blocket. Överkast i fåtöljen, Anna O. Grön kudde från antikaffär.
Hemma hos inredaren
Tapet, Tapettitalo. Matta, Svensk hemslöjd. Spegel, skrivbord, stol och gardin köpta på loppis.
Hemma hos inredaren
Trapphallen på övervåningen är både tv-rum och lekyta. Nytt takfönster gav rummet mer ljus. Soffa från Marias föräldrahem. Ärvda mattor. Bord, Madam Stoltz. Grön pall, Gösta Westerberg. Keramiktavlor, Tradera. Lampan i fönstret har en Luxusskärm från 70-talet och en fot i trä från Madam Stoltz. Fototapet, Photowall.
Hemma hos inredaren
Påslakan och tavlor, Sthlm Agency. Sängkappa, Myrorna. Turkost täcke, från loppmarknad. Pall, Gösta Westerberg. Raket, en present.
Hemma hos inredaren
Sänggavel gjord av den gamla ytterdörren. Överkast, en gåva. Sänglampa, Ikea. Spånkorg tillverkad av Mickes gammelfarfar.
Hemma hos inredaren
Badrummet i källaren har golv av grönt kinesiskt skiffer, Kakeldesign. Panelvägg målad med linoljefärg i en mild grön ton. Infällda dimringsbara spotlights samt högtalare i taket. Hyllkant klädd med rester från hallgolvet, en grön krossad sjöstensmosaik.
Hemma hos inredaren
Badkar inklätt i oljat lärkträ. Kommod, Kakeldesign, med grön sjöstensmosaik på väggen. Bänkskiva av Kolmårdsmarmor. Belysning ovan spegeln, Maxel Belysning. Pall, Ikea, målad i linoljefärg. Väggar med vitt matt kakel, Kondradssons.
Hemma hos inredaren
Det totalrenoverade huset på 115 kvm, inklusive källarplan, har fått öppen planlösning på bottenvåningen och två sovrum på övervåningen.
Hemma hos inredaren
Hemma hos inredaren

År 2000 köpte Maria och hennes man huset som de gått och suktat efter länge, en sommarbostad utan indraget vatten, byggd 1927 i Nacka utanför Stockholm. Efter 1 ½ års rivningsarbete sprack äktenskapet och Maria stod där med ett hus som mest liknade ett skal, täckt av presenning eftersom taket var bortrivet.
Hon flyttade ändå in, lagade mat i en kall friggebod och åkte i väg med disk och tvätt till sin systers andrahandslägenhet. Under fem års tid slet hon med renoveringsarbetet, parallellt med sitt jobb som inredare.

Vad sa folk om ditt val att renovera ensam?

– De blev provocerade. Jag var 30 år, nyskild och skulle bo i och renovera ett ruckel på egen hand. Många hånskrattade faktiskt och talade om att jag aldrig skulle klara det. Då bestämde jag mig för att det skulle gå.

Hur motiverade du dig?

– Jag hade både ritningar och skisser klara. När jag stod där på taket i blåsten och slet med presenningarna, förflyttade jag mig ner till mitt fantastiska spa i källaren. Bilderna i huvudet gjorde att jag kunde hålla visionen vid liv. Det är otroligt inspirerande, berikande och lärorikt att ta itu med saker som man aldrig gjort förut. Jag gillar själva processen. Belöningen är att få njuta av resultatet.

Men det måste väl ändå ha känts jobbigt ibland?

– Alla dagar var inte roliga och många gånger var jag nära att ge upp. Men för mig blev det en identitet, ”jag och mitt hus”, och jag hade bestämt mig för att få det klart. Pappa, som arbetar som elkonsult och byggprojektledare, hjälpte mig såväl praktiskt som mentalt att driva processen framåt. Utan honom hade det inte gått. Han besitter en näst intill sjuklig optimism som jag väl har ärvt.

Hur ville du att huset skulle bli?

– Den tydliga planen var att bevara ursprungscharmen genom att spara bland annat dörrar och fönster. Med pärlspont, krönlister och utskjutande tak som jag själv har ritat har huset blivit mer sekelskifteslikt. Det jag har jobbat mest med är materialval och detaljer. Den lösa inredningen har jag aldrig haft någon tydlig bild av. Den förändras hela tiden.

Vad har känts mest tillfredsställande?

– Att få bo i mitt eget hus som jag tagit från en fuktig och risig status till det här! Jag vet allt om varenda detalj.

Vad var svårast?

– Konsten att stå ut – att hantera vägen fram till dess visionen är verklighet – det är det svåraste. Allt tar så fruktansvärt mycket tid!

Hur har du valt inredning?

– Jag föredrar gamla saker och mycket är ärvt. Ett lugnt harmoniskt sommarhus i skogen är det jag vill att inredningen ska signalera.

Varför så många prydnadsdjur?

– Ända sedan jag var liten har jag gillat djurfigurer. Moster ­Kerstins porslinstvättbjörn på väggen i hallen till exempel. Den var så fin! Jag tycker att det är mysigt med alla djur som sitter och spanar och har velat skapa en känsla av en koja i skogen.

Och så träffade du Micke.

– Ja, vi har renoverat i ytterligare fem år, men mera i perioder eftersom vi fått två barn under den tiden. Det är svårt att komma fort fram när man har familj. Det tyngsta och värsta renoveringsjobbet gjorde jag när jag levde ensam.

Varför har ni valt att platsbygga och specialtillverka mycket?

– I det här huset, som har väldigt lite väggyta och lågt i tak, behöver mycket passa in på millimetern. Eftersom jag designar själv och har många kontakter i branschen blir det inte så dyrt som det kan bli annars. Köket ritade jag själv både för att få plats med rätt skåp och för att få det att se ut mer som platsbyggd förvaring. Man ser det ju så tydligt från vardagsrummet.

Är huset helt klart nu?

– Ja. Jag hade en vision om varenda millimeter och är till 100 procent nöjd med allt. Det är få gånger jag har sänkt ribban.

Av Maria Abrahamson Text Sara Hellström Foto Magnus Östh
Scroll to Top