Felicia och Sebastian flyttade till ödeby: “Hittade ett hus som ingen bott i på 30 år”

Det var för tre år sedan som Felicia Vallared och Sebastian Ohlsson sålde sin villa i Varberg och gav sig av norrut i en husbil med sonen Frank för att hitta platsen där de skulle starta ett nytt liv.

– Först hittade vi en sommarstuga utanför Ljusdal där vi bodde under ett och ett halvt år medan vi fortsatte leta efter den lilla gården vi drömde om, berättar Felicia och Sebastian.

Kommuner runt om i Norrland kontaktades och åtskilliga hus besöktes. I Jämtland hittade de en fin gård men den var för dyr.

– Men när vi kom till byn Tillfället fastnade vi direkt för gården och platsen. Och priset var rätt, 200 000 kr med sex hektar skog och ängar.

Byn Tillfället består av en handfull hus och smågårdar och hade stått öde i många år när Felicia och Sebastian hittade dit efter ett tips från internetsidan Sollefteå ödehus. Men det tog nästan två år att hitta dit.

Sebastian hade länge haft en dröm om att flytta norrut.

– Jag började vandra och fiska i fjällen med mina föräldrar och fortsatte själv i tonåren att resa norrut för att fiska. Naturen och det glest befolkade landskapet fascinerade mig och där föddes drömmen om att flytta hit, berättar han.

När Felicia och Sebastian hade träffats och 2018 flyttat ihop i villa i Varberg trivdes ingen av dem med sina jobb. Sebastian hade jobbat som lokalvårdare i ett par år och Felicia jobbade som förskollärare.

– Vi kände båda två att vi ville komma bort från den vanliga arbetslunken och göra något mer av våra liv, säger Felicia. Här på gården finns möjligheter att skapa ett eget liv för att bli mer självförsörjande och få tid att vara tillsammans med våra barn.

Första barnet i byn på 60 år

I juli 2021 föddes deras dotter Astrid, det första barnet som fötts i byn på 60 år.

– Vi har känt oss hemma här i byn redan från första början och vår lilla dotter förankrar oss än mer till platsen. Frank, som blivit 4 år, stortrivs också och är med oss hela tiden, säger Felicia.

Mycket har blivit gjort på gården redan trots att de bara bott här knappt ett år. Trädgården var helt igenväxt med sly och det var ett digert jobb att återerövra den. Ett växthus står nu i trädgården och under snön ligger trädgårdslanden som de grävde i våras.

– I år ska vi utöka odlingarna så att grönsakerna räcker en bit in på vintern, säger Sebastian.

Boningshuset var i förvånansvärt bra skick efter att ha stått tomt i 30 år och inget akut behövde göras med det. Elabonnemanget sa de upp när de flyttade in och istället satte de upp ett par små solpaneler på huset som räcker till att ladda telefoner och skruvdragare. Fler solpaneler ska sättas upp i sommar för att ge ström till lampor som ska installeras inomhus.

– Vardagsrummet renoverade vi lite i höstas men det viktigaste är att sätta in ett vedeldat värmesystem med element så att vi kan använda hela huset vintertid, säger Sebastian.

Under mörkret i vinter har fotogenlampor och batterilampor lyst upp inomhus.

Elden har brunnit dygnet runt i den vedeldade köksspisen. Mycket tid har gått åt till att hålla elden vid liv.

– En morgon var det 10,5 grader i köket när vi vaknade. När det varit som kallast har vi fått turas om att elda på natten för att det inte skulle bli för kallt, säger Sebastian. Vi har levt i sovrummet och köket i vinter och stängt dörrarna till resten av huset där det inte finns någon värme.

Frank har mest lekt i köket under vintern där det varit varmt och skönt eller följt med pappa Sebastian på isfiske på någon av sjöarna i närheten.

– Frank fick en gädda på två och ett halvt kilo och var otroligt stolt. Det finns en hel del fisk och jag brukar komma hem med abborre eller gädda till middag efter varje fiskeutflykt, berättar Sebastian.

Rinnande vatten saknas i huset och för tillfället hämtar de vatten hos Sebastians mamma som flyttade till ödebyn samtidigt som dem. En rickepump ska införskaffas och monteras på brunnen intill deras hus vilket kommer att göra det betydligt enklare för dem att hämta vatten.

– Min pappa och bror köpte grannfastigheten och mamma som alltid längtat efter att bo i Norrland flyttade in i ett av de båda husen på fastigheten. Min bror kommer att flytta in i det andra huset. Vi blir den nya släkten som tar över byn efter den familj som bröt marken och först flyttade hit på 1830-talet, säger Sebastian.

Vill bevara de gamla lantraserna

Även djuren har kommit tillbaka till byn Tillfället. Felicia och Sebastian har så smått börjat fylla ladan med djur.

I hönshuset som de byggt i ena gaveln på ladan bor en skock på elva bjurholmshönor och i trädgården står en bur med två gotlandskaniner än så länge men de ska snart bli fler. Får är också på gång.

I vinter har Sebastian huggit ner skogen som vuxit upp på betesmarken intill husen för att göra en hage till en flock klöversjöfår som enligt planen ska komma till gården under året. Ladan håller på att ställas iordning för att rymma dem vintertid och golvet i fåravdelningen ska gjutas när mildvädret anlänt.

– Vi vill vara med och bevara de gamla lantraserna. Vår idé är att bli självförsörjande på kött och ägg och att vi även ska kunna tjäna lite pengar på försäljning av djurungar så småningom. Tillsammans med lite grönsaksförsäljning via Rekoringen kan det bli ett litet tillskott, säger Felicia.

Självhushållningsidén kombinerar paret med att hålla utgifterna nere. De har inga andra fasta kostnader för huset. För tillfället räcker föräldrapenningen men på sikt behöver de någon form av inkomst för att klara sig. En gång i månaden tar de bilen till Sollefteå för att storhandla.

– Tanken är att vi istället för att lönejobba ska få möjlighet att jobba på gården och utveckla verksamheten tills vi producerar tillräckligt, 2 500 kr i månaden brukar maten gå på. Det blir mycket storkok som räcker i flera dagar, berättar de.

Sebastian och hans bror har börjat leta efter ett sågverk för att såga upp brädor från den egna skogen så att de kan bygga billigare.

– Materialet till utedasset som vi byggt kostade 10 000 kr. Vi har planer på att bygga en stuga för uthyrning och med egen såg blir virket nästan gratis, säger Sebastian.

Brevlådan ligger fem kilometer från huset i en liten grannby där ytterligare en barnfamilj bor. Ensligheten är kanske det som Felicia och Sebastian uppskattar allra mest med Tillfället.

– Här kan man göra precis vad man vill utan att störa någon, säger Sebastian.

Vill leva inspirera andra till hållbar livsstil

Enda problemet som hittills uppstått var när deras traktor gick sönder. De använder den när de plogar den fem kilometer långa vägen till brevlådan. Och det kom mycket snö denna vinter.

– Som tur var löste sig plogproblemet snabbt innan vi hann bli insnöade. Men det är snart dags att skaffa en snöskoter för att lätt kunna ta sig fram till fiskesjöar och kunna åka på utflykter vintertid. Först när man skaffar snöskoter kan man räkna sig som norrlänning, säger Sebastian.

Snön ligger fortfarande halvmeterdjup men våren är tidig i år. I växthuset har tjälen redan gått ur jorden och Felicia är igång med att förbereda jorden.

– Vi vill försöka leva utan att slösa på naturens resurser och gör inlägg på Instagram för att förhoppningsvis inspirera andra, säger Felicia.

Nu längtar de båda efter att sätta igång odlingarna och göra allt de hoppas hinna med under barmarkstiden.

– I år kommer odlingarna att bli större och vi måste lösa bevattningen på något sätt. Det är alltid något problem att lösa eller en ny idé som behöver funderas igenom. Här får man vara sin egen lyckas smed, konstaterar de.

Artikeln publicerades först hos Hemmets Journal.