Lerklining – uråldrigt och modernt på samma gång

Inredning

Lerklining – uråldrigt och modernt på samma gång

Lerklining minskar drag, fukt och brandrisk och är dessutom ljuddämpande och miljövänligt. Det låter som en modern teknik, men är en av de äldsta och billigaste byggmetoder som finns – att stryka lera på väggarna. 

• 8 november, 2012

Lerklining – uråldrigt och modernt på samma gång
Ulrika Rindegård har lagt två lager lerkline på väggen och sedan målat med äggoljetempera. Se mer av hennes hus i reportaget ”Från ruckel till kanonhus”.

Ett annat ord för lerklining är lerputs, och det används förutom på timmerväggar inomhus till exempel för att fylla ut väggfacken i korsvirkeshus och i de traditionella afrikanska hyddorna. Man kan gott säga att metoden är beprövad. Arkeologer har hittat lerklinade väggar som är över 8 000 år gamla.
– Jag tror att lerkliningen håller på att återupptäckas. Det är ett fantastiskt bra sätt att isolera och hålla fukten borta, säger Stephan Fickler på Byggnadsvårdsföreningen.
När väggarna i ett timmerhus stryks med lerblandningen får man inte bara en slät yta att sedan måla eller tapetsera på. Det minskar även temperaturväxlingarna och draget i ett hus, vilket sparar energi och ger ett bättre inomhusklimat. Leran har en alldeles speciell förmåga att absorbera fukt och hålla fuktbalansen vilket är perfekt i kombination med trä och andra organiska material. Leran konserverar träet eller halmen som är inbakad och har dessutom förmåga att röra sig med träet. I och med att lerväggen absorberar fukt förhindrar det också mögel, förutsatt att leran fått torka ut ordentligt efter att man strukit på den färska putsen. För att kunna lerklina väggar och undvika sprickor ska underlaget vara ojämnt. Förr råhögg man timmerväggarna med yxa för att ge lerputsen bättre fäste.
Vad som ingår i lerblandningen kan variera beroende på vad som finns till hands där man bygger. Huvudingredienserna är sand och lera. Men putsen ska också innehålla kutterspån eller djurhår, hackad halm, gärna ko- eller hästgödsel eller lim av något slag. Det gör att blandningen blir smidigare och lättare att arbeta med och den färdiga putsen blir hårdare och mer vattenavvisande. Lukten av spillning försvinner när lerkliningen torkat, bara ingredienserna är välblandade. Förr lät man kor eller hästar trampa runt i blandningen. Numera används vertikalblandare eller degblandare. Röran ska ha en smidig konsistens och klibba kvar i handflatan när den vänds neråt.
Förutom de billiga och ekologiska råvarorna har lerkliningen ytterligare en miljöfördel. Gammal nedtagen lerputs, till exempel från ett hus som renoveras, går lätt att återanvända. Det är bara att blötlägga och blanda igen, gärna med en liten tillsats av halm.

Av Nina Sederholm
Scroll to Top